Om höstrusk och sådant

Jag vill tro att jag är en ganska förstående människa med respekt för folk och deras åsikter och att jag accepterar dem utan att försöka inpränta i någon att de har fel (såvida det inte är nedvärderande åsikter eller dylikt) men något jag har jättesvårt för är att acceptera att människor tycker om hösten.

För mig känns det bara så orimligt att gilla att det blir kallt, mörkt, regnigt, KALLT och att allting fint, allting som gör att jag älskar sommaren - gröna blad och växter, blommor, fina träd, osv, bara... dör. Det känns så oerhört deprimerande för mig att allting DÖR. Jag ser det inte som fina färger eller något sådant, jag ser det bara som deprimerande.

Jag tycker heller inte om att sitta inne och mysa med filtar, visst kan det vara mysigt ibland och visst gillar även jag levande ljus då och då, men om jag fick välja mellan levande ljus och filtar, vs en solig dag på stranden med bad, grillning och mys, så är det ju ganska självklart vad jag väljer, liksom.

Och så blir jag alltid så himla nedstämd, trött, orkeslös och bitchig på hösten också. Jag hatar att frysa, vilket jag börjat göra ännu mer nu på "äldre dagar", och därför fryser nu konstant. Jag tycker heller inte om alla kläder man måste ha på mig utan saknar shorts och tshirts.

Idag är en sådan riktig ruskdag och det är hemskt. Jag är glad att jag snart ska åka hem till min familj med Erik, för min familj hatar också verkligen hösten, och det är så skönt att bara sitta och rage-a med mamma om hur sucky allting är.

Hösten får mig också att bli så extremt julsjuk, typ direkt. Men snart är det höstlovsveckan och då får jag börja dricka julmust! Förut kom alltid julmust till butikerna den veckan, och då på lovet brukade mamma köpa med sig en flaska julmust hem, så hyrde vi film och så satt hon, jag och Hanna och drack julmust, kollade på film och åt skogaholmslimpa med prickig korv på medan pappa sov som var tvungen att gå upp tidigt till jobbet nästa vecka.

Julmust. Kanske det enda bra med hösten.