One Tree Hill får mig att explodera

... av kärlek.

Jag har nog kommit fram till, en gång för alla, att One Tree Hill är utan tvekan mitt ultimata guilty pleasure likt inget annat här på jorden. Jag tyckte först inte om den här serien, mest för att jag gillade O.C., men jag såg ett avsnitt en gång, ur säsong 3, och jag fastnade. Efter det slukade jag, och min lillasyster som samtidigt fann serien, alla säsongerna som fanns och följde slaviskt det som gick på tv. Jag har alldeles nyss köpt två till säsonger av serien, och har nu 6 säsonger.

Egentligen är One Tree Hill komplicerat, orimligt, konstigt och stämmer inte överens med något som de gör. Man märker fel genom serien och mycket som skulle kunna vara bättre, men ändå, ändå sitter jag slaviskt och skrattar, gråter och avundas deras liv. Om jag behöver någonstans att fly och vara riktigt emotionell och jobbig, tittar jag alltid på One Tree Hill.

Jag tycker mest om Nathan/Haley, som är det bästa paret som finns i den fiktiva världen. Jag har aldrig någonsin dyrkat ett par så mycket som jag dyrkar dem. Buffy/Angel, Buffy/Spike, Ron/Hermione eller Tony/Michelle kan slå dem. Jag älskar också mycket att Nathan/Haley får vara ett par, genom hela serien, trots att de har up and downs. De gör aldrig riktigt slut eller så, vilket är bara så fint och jag behöver det där att de är så perfekta.

Ibland kan jag, i mina stunder när jag tittar som mest slaviskt, bli orolig att jag lever mig för mycket in i vad de har och tror att livet fungerar så som det gör för dem, men jag brukar oftast vakna ur min dröm och bli som vanligt igen. Jag bara älskar att ha One Tree Hill där att titta på, något som inte kräver egentlig hjärnkapacitet och som bara är BRA.

Dessutom är Haley och Nathans son Jamie världens sötaste unge. Så det så.