Jag känner oftast att jag har noll koll kokosboll när det gäller datorer. Jag menar, jag kan ju ingenting om hur de fungerar och kanske knappt om program, och jag tycker verkligen att mina kunskaper är precis så att jag klarar mig. Inte mycket mer än så.
Tills jag hamnar på praktik eller typ universitetet, där mina datorkunskaper plötsligt räknas som enorma och jag är värsta it-snillet som bara kan allting, är helt magisk typ. Det är en fantastisk känsla. Jag känner mig typ som Gud där jag glider runt och bara kan allt, fattar allt och utan problem lär människor hur man ska använda sig av saker.
... Jag blir dock ganska fort nedplockad på jorden igen när jag kommer hem till Erik, eller träffar någon av mina vänner, och märker att mina kunskaper återigen nog inte är så himla stora som jag vill tro att de är, i alla fall inte i de kretsarna.
Men annars. Vilken känsla! Ska nog ständigt umgås med folk som inte sitter vid datorn konstant och använder internet för att typ kunna leva, så jag får känna mig smart, duktig och värdig. Japp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
TACK för att du läser min blogg! Lämna gärna kommentarer för då blir jag jätteglad! Blir dock inte glad om du skriver hatiska och främlingsfientliga åsikter. Så försök undvika det, tack!