Jag älskar att vara lärare!

Jag har verkligen valt rätt yrke, det är en sak som är säkert. Idag hade jag ännu en praktikdag och det bjöd på så mycket roligt, bland annat ett besök på Historiska muséet! Jag som var på Historiska på Kulturnatt i flera timmar kan muséet typ utantill och in, men det är alltid extra spännande att gå med en guide som berättar och få höra barnens alla insiktsfulla och bra frågor.

Spontant fick jag också vara med sista lektionen och ha mattelektion med en av klasserna där vi tränade uppställningar och hur man räknar ut ex. 406-278 (där man inte kan växla tiotal direkt till ental eftersom det inte finns några, utan måste gå via hundratalen) vilket många barn hade svårt för. Jag skulle därför vara lite pedagogisk och gå igenom några liknande uppgifter på tavlan innan lektionen var slut. Jag gav mig in i en historia om att jag gav en annan ur personalen massa äpplen och att han skulle ge vidare till en elev i klassen och sedan ville räkna ut hur många äpplen han själv får kvar... Och eleven räcker då upp handen och säger med ynklig stämma:
"Men Li, jag orkar verkligen inte äta 278 äpplen. Jag gör inte det!"
Och nja, man kan ju inte riktigt kräva det... Så underbar reaktion. Vi övergick till gosedjur sedan men även det blev problematiskt, vem får plats med så många gosedjur hemma? Måste nog öva på att komma på bra exempel tror jag... Riskorn?

Kanske räkna vitsippor?