Varför jag engagerar mig i Harry Potter

Det dök upp under en intervju vi lyssnade till på konventet mellan radio och arrangörer + deltagare. "Varför ska man arrangera saker som handlar om barnböcker?"

För det första kan man ge sig in i en lång diskussion om huruvida Harry Potter är barnböcker eller inte, en diskussion jag tycker är tröttsam och inte speciellt givande alls - jag vet varför jag står för åsikten att det inte är barnböcker och det är något jag kommer fortsätta göra. Det är inte det viktiga.

Jag började engagera mig i Harry Potter-fandom 2007. Jag och Hanna satt på msn, lite besvikna över det faktum att vi inte var i USA och fick se Wizard Rock, Potter Puppet Pals och andra coola saker - när vi plötsligt kom på idéen: Varför kan inte vi också få konvent? Varför kan vi inte fixa coola Harry Potter-grejer här? Och tillsammans med Ell kläcktes idéen till Rememberall 2007, ett konvent med 24 deltagare. Efter det kom Wizard Rock-spelningar, Erised 2008 med 100 deltagare, och vi har haft fler spelningar, fler konvent, Quidditch-SM och mängder med andra stora träffar och liknande i Harry Potters tecken.

Att arrangera saker tar tid. Det kräver blod, svett och tårar. Det kräver att man orkar, kräver att man klarar av att ens kompisar man arrangerar med någon gång kommer att gå en på nerverna. Det kräver hjärta. Det kräver engagemang. Det kräver en tilltro till sig själv och det man håller på med.

Varje gång jag har arrangerat något större har jag nästan varje gång legat i en soffa/på ett golv/i en säng och tänkt för mig själv att "Aldrig mer!".

Men så blir det inte riktigt. För vad är det som gör att man vill fortsätta anordna sådant här? Vad är det som lockar?

Harry Potter är fint. Harry Potter-fandom är fint. Det faktum att vi idag, i Sverige har en hel ny generation med HP-fans är så vackert att en "gamling" som en själv kan bli lite tårögd. Det faktum att Sverige överhuvudtaget, tillskillnad från Norge, Danmark, Finland osv ens har event kring Harry Potter är fantastiskt.

Och jag vill behålla det. Jag vill att det ska fortsätta komma HP-event. Att gå på event, att arrangera event har gett mig så mycket. Självförtroende, vänner. Tilltro till min egen förmåga. Jag har lärt mig hur man hanterar stressiga situationer, krissituationer, hur man improviserar när saker inte går som man tänker. Hur man talar inför hundratals människor. Hur man sköter mediakontakt. Hur man sköter kontakt med människor på tu man hand. Jag har lärt mig så pass mycket att det jag gjort inom HP-fandom idag är en stor anledning till att jag har jobb där jag har jobb.

Jag älskar också att det finns event för ungdomar där alkohol inte är centralt. Det är en annan viktig förmåga.

Oavsett vilket har jag tusen anledningar att engagera mig i Harry Potter och vår fandom här i Sverige. Och även om jag inte kommer att kunna försörja mig på detta tänker jag nog bita mig fast i det så länge jag kan. För att uppleva nörderi på nära håll, är nog det vackraste jag vet i hela världen.