En del av Harry Potter-fandomen

Idag såg jag en trailer för den sista Harry Potter-filmen. Någonsin. Detta är det sista som kommer att hända med denna episka berättelse som varit min tillflykt under så många år. Det finns inga fler böcker att vänta på, det finns inga fler filmer att vänta på efter att denna film kommit ut. Det här är den sista delen.

Jag var 11 år när jag för första gången kom i kontakt med Harry Potter, i stort sett exakt då som De vises sten släpptes i Sverige. Jag kommer fortfarande ihåg hur skeptisk jag var när min bästa vän Mirre visade mig boken, hur mycket hon fick tvinga mig att ens låna hem den och läsa den. Hur fort jag väl slukade den när jag väl hade läst de första sidorna. Hur Harry Potter och väntan på nästa bok blev en del av mitt liv.

Hur häftigt det var när första filmen skulle göras, och hur avundsjuk jag var på min kompis Christine som fick se galapremiären i London, och se alla kändisarna. Hur mycket saker som plötsligt såldes med min favoritkaraktär på, och hur samhället började älska pojken som överlevde, att jag inte längre var lika konstig som faktiskt älskade böckerna över allt annat.

Hur mitt intresse blev större och större och hur jag hittade hogwarts.nu, där jag kunde diskutera, debattera och analysera böckerna på ett så mycket djupare stadium än jag någonsin fick IRL, där de som läste böckerna och såg på filmerna mest gjorde just det - läste och tittade, utan att riktigt orka tänka ett steg längre.

Hur mina vänner till stor del bestod av Harry Potter-fans runt hela landet, och hur jag började åka på hoggy-träffar där jag träffade människor precis som jag. Hur längtan efter detta umgänge bara växte och växte, och jag tillslut, äntligen, fick flytta till Stockholm.

I samma veva som det kom sista boken ut. Ett av de mest känslomässiga ögonblicken i mitt liv, känslan av att allt var slut, fast ändå samtidigt att allt tog sin början, för det var nu som det började dyka upp Harry Potter-konvent, Wizard Rock-spelningar, större och häftigare för varje gång.

Jag vet inte vad jag skulle vara utan Harry Potter. Hur mitt umgänge skulle se ut, vad jag skulle göra med mitt liv. Harry Potter och allt runt omkring har betytt så mycket för mig, jag ser tillbaka och det är helt fantastiskt vad denna bok om pojken med knotiga knän har lett till. Att jag har arrangerat wizard rock-spelningar, konvent, quidditch-SM och sparar över 20 000 kr för att kunna åka på HP-konvent i USA.

Jag vet inte vad som kommer hända när sista filmen väl kommit. Kommer fandomen fortsätta vara lika aktiv? När kommer det här vi byggt upp att börja avta? Kommer de yngre Harry Potter-fansen att vara intresserade av att fortsätta med det vi har byggt upp - för visst måste det komma en dag då vi faktiskt är mätta på Harry Potter, eller i alla fall - då Harry Potter och fandom, event och liknande inte längre får riktigt plats i våra liv?

Jag vet inte vad som kommer hända. Jag vet att jag kommer se tillbaka på min uppväxt med Harry Potter med ett leende. Hur böckerna alltid kommer finnas där, hur jag alltid kommer att kunna tänka på Harry Potter när jag ser vännerna runt omkring mig.

Min tacksamhet till JK Rowling är så mycket större än vad som någonsin går att beskriva. I sommar blir det slutet på en era. Jag kommer att vara i USA, på det största HP-konventet någonsin och se filmen. På ett sätt känns det så sjukt häftigt, på ett annat sätt sorgligt - att jag inte kommer vara tillsammans med den svenska fandomen när allt detta avslutas.

Men det är slutet på en era.
(and I'm seeing clearer
that nothing ever will be the same)

Oliver Boyd and the Remembralls - End of an era