Jag hatar sjukhus

Jag har i snart över ett och ett halvt år dragits med en B12-brist som ingen läkare kan komma på orsaken till. Jag är nämligen helt frisk, förutom det faktum att mitt B12-värde är så lågt att läkarna typ ryggar tillbaka när de ser det. Nästan i alla fall. Under sommaren har det varit lugnt, men för någon vecka sedan fick jag hem brev om att gå på provtagning igen. Lade det åt sidan då jag är trött på sjukhus, läkare och prover, men igår kväll tänkte jag att det var lika bra att läsa igenom när det var jag skulle gå på läkarbesöket, och när jag måste ha lämnat prover.

Kul då att jag hittade en ihopvikt bunt med papper, som jag missat tidigare. Jag öppnar dessa papper och ser först ett brev där de berättar om att de kan lägga till smittsamma och farliga tarmsjukdomar i sina register om man vill, och blir förvirrad över varför detta hamnat i mitt brev. Sedan läser jag resten av pappren och hittar massa frågor om hur min tarmsjukdom påverkar mig.

Va??! Var min reaktion just då. Vilken jäkla tarmsjukdom? Vad har jag för (tydligen kanske smittsam och farlig?!?!) tarmsjukdom som ingen ens berättat för mig att jag har? Jag blev först förbannad över vad detta var för skitsnack och ringer då mamma och hör vad hon tror att de håller på med. Någonstans mitt i samtalet känner jag mig plötsligt ynklig och rädd - är jag sjuk på riktigt? Mamma blir förbannad som jag, och säger att jag måste ringa och höra vad de håller på med.

Jag ska då börja med att ringa min läkare tänkte jag i morse då, som visserligen inte har med kallelsen att göra, men som ju ändå vet min sjukdomshistoria. Det visar sig då att hon ska sluta. Jaha. Kul. Jag pratar med en receptionist om vad saken gäller och hon tycker att det låter konstigt och att jag bör prata med någon annan av deras läkare om vad jag borde göra. Den läkaren visar sig vara ett stolpskott och gav mig inget stöd, i alla fall inte det stödet jag ville ha (att hon kan plocka upp min journal och se vad som sagts och att jag inte är sjuk) utan det blir bara att ringa det här sjukhuset som skickat kallelsen och höra vad de håller på med.

Jag kom fram direkt och fick prata med en under telefontiden, och hon kollar upp varför jag blivit kallad, vad som ska ha skickats ut till mig och gör dessutom det den förra inte ville, kollade min journal. Visar sig då att jag ju, som jag egentligen visste, är helt frisk och ska bara på ett vanligt uppföljningsbesök, och att pappret om tarmsjukdomar antagligen hamnat i mitt kuvert av misstag.

KUL. Här får man ju en mindre hjärtattack. Jätteroligt, verkligen. Idag har jag alltså blivit uppskrämd, uppstressad, inte hunnit äta, varit tvungen att gå och lämna blodprov och on top of this så har jag gått vilse på sjukhuset. Och så är jag sjuk, tror jag. Och har ont överallt.