Jag vill behandla mina elever som elever

En av de största rädslorna jag har inför att bli lärare är att alldeles för snabbt fastna i ett tänkande där man dömer elever efter kön direkt, utan att döma den efter vad de är för person, för människa. Allt för ofta ser jag lärare på lärarhögskolan prata om att flickor gör så och pojkar gör si, och de olika problem som vissa elever har beror på kön.

Jag förstår att läroböcker och lärare som vi har pratar efter någon form av erfarenhet, att de ofta stött på fenomenet i klassrummet. Jag vill bara inte tro att det är så, och jag vill inte döma mina elever efter kön och att så fort jag ser dem sitta där i klassrummet den första dagen, tänka att de nog kommer vara på vissa sätt på grund av deras kön. Och att om de inte gör det så är det ovanligt och konstigt.

När jag läste naturvetenskap pratades det mycket om att flickor ritade väldigt fint och snyggt i sina böcker när detta skulle göras, och lade mer tid på det än "kunskapen", medan killarna gjorde tvärtom. Nu på matematiken tittade vi på olika uppgifter lösta på olika sätt av elever och alla som skulle prata om uppgifterna sa bestämt att "hon tänker så" när det var ritade saker i lösningen, medan när det kom en helt matematiskt korrekt uppgift att "han nog verkligen förstått", vilket är konstigt då alla uppgifter var anonyma och vi faktiskt inte vet om det var en hon eller han som löste sagda uppgift på detta vis.

Man generaliserar så mycket och jag undrar när det blir farligt, när man dömer för fort och kanske i värsta fall till och med bortförklarar problem med att "det bara är så".

"Han är pojke, klart han stökar runt, det bara är så."
"Hon borde vara duktig, hon är ju flicka och de är ju ofta så bra och lugna och sitter fint"

Jag vill se mina elever som just elever. Inte döma dem på förhand för vad de råkar ha mellan benen och vad samhället säger om dem. Men jag är rädd att det blir svårt, alldeles för svårt, inte bara för att samhället ser ut som det gör utan för att jag helt enkelt ska vara alldeles för "dålig" för att kunna tänka i de banorna. Att jag själv blir den som pratar om stökiga pojkar och lugna flickor.