Idag fick jag hem en klänning från H&M. Den är rosa, fin och volangig, perfekt gullig och söt, i en stil jag älskar.
Jag tyckte att klänningen var väldigt fin när jag såg den på hemsidan, så jag var självfallet tvungen att beställa den. Jag blev glad när jag fick paketet för jag såg hur den såg ut - den såg ganska stor ut och det borde den, för jag har beställt i en storlek för stort egentligen, och jag var säker på att jag skulle komma i den.
Nu kanske man tror att detta ska vara ett deppinlägg om att jag inte kom i klänningen, men det är det inte. Jag kom i klänningen. Den passade mig perfekt. Det som bara gör mig ledsen är att min första tanke var "Ser jag smal ut i den?" och blev nöjd när jag såg att klänningen är gjord så att magen trycks in, jag ser ut att ha en snygg, smal midja (för att vara jag, då) och då blev det en bra klänning. Det var det enda jag fokuserade på. Att färgen var snygg med mitt hår, att den var bekväm att ha på sig, att volangerna var gulliga, att mina former syntes, att jag fick snygg rumpa de tankarna fanns inte där. Det enda som fanns där var jag, klänningen och mina tankar om att jag måste se smal ut. För bara jag ser smalare ut än vad jag är, lyckas lura ögat, blir jag snygg i den här klänningen.
Det stör mig så oerhört och jag blir så ledsen på mig själv att det där tankarna finns - att jag inte kan vara nöjd som jag är utan jag måste dölja, förminska och göra mig själv till något jag inte är. Att denna klänning, denna fina klänning som är så bra på alla sätt och vis, på något sätt står och faller på huruvida den lyckas få mig att se smal, för hade jag ens tyckt om den om den passat men inte fått mig att se smal ut?
Jag tvivlar, och det är sorgligt. Det är sorgligt att inte känna att man duger. När man försöker vara nöjd med sig själv, men när de där kornen av tankar dyker upp, tankarna om att man aldrig är nöjd och aldrig någonsin kommer att duga.
Nu är jag ändå glad, jag är så glad, över att ha fått en så fin klänning hem i brevlådan, som allt är perfekt med. Det är fint. Jag önskar bara att jag kunde sluta smalhetsa mig själv, och vara nöjd med min kropp och med mig själv.
För jag tvivlar på att även om jag skulle gå ner 30 kg skulle känslan av att jag är smal och snygg infinna sig. Problemet sitter så mycket djupare än så, och jag tror inte att några siffror kan rätta till det.
"För jag tvivlar på att även om jag skulle gå ner 30 kg skulle känslan av att jag är smal och snygg infinna sig. Problemet sitter så mycket djupare än så, och jag tror inte att några siffror kan rätta till det. "
SvaraRaderaPrecis så tror jag också. Smalhet är inte lycka med lycka och evigt snygg liksom. Och jag är ibland likadan. Kan älska en klänning men tycker att jag ser "för tjock" ut i den, och då går den bort. Och är ändå liksom helt okej med min kropp! Om jag, som faktiskt är vän med min kropp till slut, känner såhär, hur ska inte folk med mindre kroppsacceptans känna sig då?
SJUKT är vad det är. Och sjukt sorgligt! Så himla bra inlägg förresten.
Btw! Bild på klänning? :D
SvaraRaderaTack fina Hanna <3
SvaraRaderaDet är den första klänningen i detta inlägg: http://attvaraawesome.blogspot.com/2011/11/prisa-gud-eller-h.html och den är precis så fin på riktigt som den är på bilden, den rosa färgen är underbar! Ska ta bilder på mig själv i den när jag inte bara allmänt provar den :D
Väldigt bra inlägg :)
SvaraRaderaSå här tänker jag också. Jag har börjat få bort mina egna tankar kring smalhets faktiskt. Är sjukt stolt över mig själv.
I alla fall min lilla syster har enorma problem med det här. Hon säger hela tiden att hon är tjock och ful. Jag får ont i hjärtat så varje gång så frågar jag henne: Varför känner du sä här?
Då blir hon irriterad. Nu ska jag fråga henne, tror du att du skulle må bättre om siffrona på vågen ändras. Eller tror du att det sitter djupare.
Tack för insikten! :)
Väldigt bra inlägg. Like it alot. :-)
SvaraRaderaOch ja. Det blir säkerligen en vit vinter i år. Det hoppas jag. En Julafton utan snö är som en.. Jag vet inte vad. Hemskt iaf ^^.
Li, jag har aldrig komenterat i din blogg förut, men jag har följt den ett tag. Jag hittade den faktiskt genom mugglis. (heter Moonchiild där, om du vet vem jag är xd)
SvaraRaderaDu är jättevacker precis som du är och jag tycker att du är jättefin på alla bilder jag sett på dej.
Väldigt många tänker så "ser jag smal ut?", "är klänningen för tight?" och sånt, det spelar egentligen inte någon roll vad man har på sig, så länge man tycker att en själv är vacker så smittar det av sig! Försök att ignorera de störade tankarna och tänk "Fy fan va jag är snygg!" tro mej, det hjälper efter ett tag.
Jag gillar din blogg jätte mycket, och jag tycker att du är en väldigt fin person!
Håller verkligen med dig! Men ett första steg att kunna ändra något är ju att bli medveten om att man faktiskt har ett problem. You rock ;-)
SvaraRaderaTack så mycket för alla fina kommentarer, det värmer att läsa!
SvaraRaderaJag vet hur svårt det är att verkligen ändra sitt tankesätt, det är så himla otroligt förbannat svårt... Men du är vacker Li, precis som du är!
SvaraRadera