Twilight

Jag tror inte att jag har skrivit på den här bloggen om Twilight. Jag tänker nog inte fortsätta göra det heller. Ibland känner jag dock bara att jag måste kräkas ur mig lite av mina åsikter, och detta inlägg får vara ett sådant.

Alltså Twilight. Jag hörde talas om serien innan den massiva hysterin, tror jag. Innan Breaking Dawn. Hade några kompisar som hade läst och älskat böckerna, och blev således tvingad att läsa. Jag läste. Och märkte direkt att något inte stod rätt till. Jag sträckläste boken, mest i panik över att det måste hända något mer. Den här personen, Bella, kan inte i 200 sidor bara titta på en kille. Hon kan inte sitta där och nedvärdera sig själv, kvinnor i allmänhet och alla runt omkring sig. Allt i denna bok kan inte handla om att kvinnors plats är i köket, att mäns värde mäts i vad för bil de kör och hur snygga de är samt att våld är okej, så länge det är pga att mannen (i detta fall) inte kan kontrollera sig för att kvinnan i fråga luktar så gott.

Jag tyckte att det var sjukt. Jag kunde inte läsa mer. Jag mådde illa av att de värderingar som lärs ut i boken är att i ett förhållande ska du ge allt du är, hela ditt väsen, till din partner. Du ska upphöra att ha ditt eget liv, du ska säga upp kontakten med vänner och de få samtal du har utan din partner närvarande, har han/hon ändå rätt att lyssna till. Du ska göra allt denna person säger åt dig. Du får inte umgås med de som din partner inte vill att du ska umgås med. Du ska acceptera blåmärken, rivsår och ständiga risker i snabba bilturer och liknande, för att din partner inte kan behärska sig. Och det är okej. Han älskar ju dig, och kysser dig och ger dig kanske en fin present.

Jag tycker att det är skrämmande när jag möter folk som inte förstår hur fruktansvärt sjuk denna serie är. Att man lär ungdomar att ett förhållande ska vara så här - våldsamt, smärtsamt och hemskt. Att du inte kan fungera utan din partner. Att du inte kan leva utan din partner. Att du ska överge all form av vett bara på grund av att någon säger att de älskar dig.

I den här videon pratar denna oerhört smarta och begåvade tjej om vad Twilight är och vilken dålig förebild denna bokserie är för ungdomar. För människor.

Jag har själv varit i ett förhållande av Bella/Edward-karaktär där ens partner tycker sig ha rätt att ha koll på exakt vad man gör och lägga skuld på en om man gör fel, säga sårande, smärtsamma och vidriga saker för att tycka att allt löser sig med ett förlåt, en liten gåva. Precis som i videoklippet jag länkade, pratar Laci Green om det faktum att i Twilight romantiseras det som vi försöker få bort från samhället. Att lägga skulden på offret. Att Bella ska acceptera att Edward inte kan låta bli att skada henne, bara för att hon luktar för gott. Att våldtäktsoffer skulle skylla sig själva för att de ser för bra ut.

Jag tycker att det är sjukt. Och jag tycker att det är sjukt, och det gör mig illamående när jag ser unga människor, utan erfarenhet av förhållanden växer upp med tron om att det är så här det ska vara. För de påverkas av det. Massmedia påverkar. De böcker vi läser och den film vi ser påverkar våra värderingar. Och Twilight lär ut något av de sjukaste jag sett. Jag vet ingenting som får mig så förbannad som Twilight. Ingenting som gör mig så arg, så ledsen och som får mig att tappa respekten för så många människor.

Jag tycker inte om åsikten att "Det är ju bara en bok" för jag tror vi alla vet att böcker är så mycket mer. Jag tror vi alla vet, egentligen, hur mycket böcker och film påverkar oss. Av någon anledning blundar dock så många för detta. Av någon anledning är Bella och Edwards kärlekshistoria något som beskrivs som det vackraste vi sett.

Och jag tycker att det är en förolämpning mot alla som lever i sådana här förhållanden på riktigt. Som känner av smärtan, sorgen, paniken. Mot feminismen och vad den kämpar för att upprätthålla. Mot män och mot kvinnor. Mot vuxna, och mot barn.

Jag är inte för censur. Jag är inte för att hålla någon från böcker. Jag vill bara inte att man ska läsa Twilight utan att förstå vad det är som de egentligen handlar om. Jag vill inte att man ska läsa Twilight och svälja det med hull och hår. Jag tycker att man måste kunna tänka kritiskt. Och man måste förstå att när något är som Bella/Edward och Jacob. Och de andra. Så är det inte något vackert, inte något fint. Det är en misshandel, en brutal historia om trasiga män och kvinnor som borde få hjälp och en psykolog, inte ett bröllop och en bebis.