Att bli vuxen

(typ)

Alltså i alla fall så känns det ju utan tvekan som att jag börjar växa upp, eller hur man ska kalla det. Vill ha rent och snyggt omkring mig helt plötsligt, så städar ofta. Idag blev det en relativt stor städning igen (trots att den förra skedde för bara två veckor sedan) med att plocka undan, dammsuga och skura golv. Plockade även undan en del vinterskor som det är hål i, och som jag inte tänker använda mer. Kändes skönt att få bort dem!

Att jag och Erik sedan på detta planerar en riktigt fin måltid, ryggbiff, pasta, finbönor och baguette till det känns otroligt seriöst. Den här känslan när man faktiskt upptäcker att man är trött på att äta samma mat jämt. Och att man faktiskt inte vill ha Mcdonalds, utan något vettigt. Det är en härlig känsla.

Börjar nu också även tänka på huruvida jag borde önska mig vettiga saker i födelsedagspresent. Något som jag aldrig funderat på innan för jag har alltid velat ha "roligt" (vilket gör att film, film och åter film oftast är det som hamnar på listan). Nu vill jag däremot ha en ny dammsugare, presentkort på IKEA, bättre förvaringsmöjligheter och annat som man nog inte riktigt hade trott att man skulle velat ha bara för ett halvår sedan.

Önskar också att jag hade en "riktig" lägenhet att bo i, en lägenhet som inte är byggd för studenter, utan för folk som faktiskt vill få plats med mer än en kastrull i skåpen, och som kanske vill förvara mer än en halv gurka och en liter mjölk i kylskåpet. Det skulle ju vara ganska fint.

Kanske är det en biologisk klocka, att man börjar "bygga bo" inför framtida barn. Inte för att jag är ens i närheten av att skaffa barn, först måste utbildningar bli klara och man måste hitta ett vettigt boende, vettigt jobb och ha en stabil grund att stå på det men lite i alla fall börjar man väl känna att man är ganska redo att lämna livet som ungdom bakom sig.

Det är ju ganska fantastiskt, faktiskt.