De fem legenderna

Igår var jag äntligen på bio och fick se Rise of the Guardians/De fem legenderna. (SPOILER LÄS EJ OM NI INTE VILL VETA OM DEN)

Jag har hypat den filmen något så extremt sedan jag såg trailern om den. Den handlar om Jultomten, Påskharen, Tandféen, John Blund/Sandmannen (som de av någon anledning kallar honom i den svenska versionen, antagligen för att han heter Sandman på engelska...) och Jack Frost. De måste rädda världen från ett hot från The boogieman (Pitch Black/ Beck Svart)

Jag tyckte direkt vid trailern att den såg snygg ut och kändes som The Avengers fast för en yngre målgrupp och jag blev fast. Nu har jag längtat efter den och i fredags hade den premiär. Igår fick jag äntligen tid över att gå och se den!

Och wow. Wow. Jag var så rädd, så rädd att jag hade höga förväntningar och skulle bli besviken men oj. Oj. Den levde upp till mina förväntningar och MER. Den var helt enkelt fantastiskt. Jag skrattade, skrattade tills jag grät, grät, grät tills jag skrattade och den var så, så snygg. Så fantastiska karaktärer, så fantastiska röstskådisar (Jag menar, Hugh Jackman som påskharen med australiensisk dialekt och boomeranger, kan inte bli bättre) och så underbart härlig story. Den var SÅ fin. Bra 3D också, tillräckligt mycket och tillräckligt bra.

När filmen var slut var allas reaktion att den var fantastisk och min var att jag absolut vill se den igen. Den var fantastisk. Så fantastisk. Jag rekommenderar typ ALLA att se den!!!

Ett litet mål!

Jag köpte en rosa klänning förra året, eller beställde. Tyvärr passade den inte, men det var så nära att den skulle passa att jag behöll den. Sedan har jag glömt bort klänningen.

När jag fick veta att det skulle bli julbal i Malmö och jag behövde en klänning, kom jag på att den fanns. Då bestämde jag mig för att försöka återigen att sluta med att äta onyttiga saker i veckorna och kanske då och då gå en promenad. Jag vill hitta en balans som gör att jag kan vara sund, men inte blir stressad. Det har funkat ganska bra! Ibland har jag "fuskat" lite men, så är det. Jag och Erik har gått många promenader senaste veckan, trots regn och rusk.

I måndags provade jag klänningen, och den passade inte. Ganska jobbigt. Dock kom vi på att jag ätit precis innan och då ganska mycket, så man kanske var liiite uppsvälld...

Idag provade jag klänningen igen. Och nu. Nu passar den!!! Jag är SÅ nöjd. Känner mig ungefär finast i världen. Visserligen sitter den tajt och jag måste såklart verkligen fortsätta jobba med att försöka äta nyttigare och leva sundare för annars kommer jag säkert inte i den mer, men jag känner mig nöjd. Utöver att klänningen passar har de flesta av mina byxor blivit lite större i midjan och det känns så bra att se en förändring. Hoppas att jag kan hålla i detta och inte tappa sugen runt julen!

Jag i klänning

Jul, jul, strålande jul

Om en vecka är det dags för en av världens bästa dagar. Nämligen... Första advent! Jisses vad jag älskar den dagen. Man får hänga upp julstjärnor, ställa fram adventsljusstakar och tända massa ljus och bara mysa. Jag älskar det! Jag är fruktansvärt julsjuk just nu och bara längtar efter lite mer ljus, och det kommer bli fantastiskt fint.

Dessutom är det dags för julkalender, i år är det Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst som svt kör och jag är TAGGAD! Mysteriet på Greveholm är utan tvekan typ den bästa julkalendern någonsin (ja, people. Jag har lite svårt att släppa Jul i Kapernaum, det är nog min favoritfavorit men Greveholm är inte långt efter.) och jag tror verkligen att uppföljaren kan bli bra. Säkerligen inte lika bra, men jag tror att den ändå kan bli bra. Jag är oerhört nöjd med tanken på den. Jag och Erik har till och med köpt en egen kalender som vi kan öppna luckor i, och jag kan inte minnas när jag sist köpte en tv-julkalender. Men nu så!

Mamma har lovat att hon ska skicka en chokladkalender också. Det är verkligen fint! Jag älskar jul och allt med jul så mycket, nu kommer den enda månaden jag är lycklig i under vinterhalvåret. Hatar snö, kyla och mörker men när det är december, när det är jul, då är allt fantastiskt.

Adventsfint förra året

Det här med framtid och sånt

Nu är jag inne på min sista termin, som skrivet flera gånger i denna blogg. Det är mycket sista. Sista terminen, som sagt. Nu läser jag sista kursen, självständigt arbete. Sista hemtentan kommer snart med betyg. Imorgon kommer mitt sista csn.

Det är så mycket sista! Så mycket av slutet på saker, men så mycket framtid också. Så mycket tankar kring hur livet kommer bli där i januari när jag varit på uppsatsopponering och min uppsats (förhoppningsvis) är godkänd. Då jag är "färdigutbildad" (även om lärare är ett yrke man nog aldrig blir "färdig" med)

Ibland är jag jätteorolig och osäker på framtiden. Osäker på om jag kommer att få några jobb. Osäker på om jag verkligen passar, osäker på om jag duger. Ibland vissa dagar känner jag att allting löser sig. Att jag faktiskt är fantastisk och det kommer alla att se, vänta bara. Ibland svävar mina tankar iväg och jag börjar kolla upp hur jobbigt det skulle vara att flytta till USA, få jobb på någon av Orlandos nöjesparker och köra karuseller resten av livet för det vet jag ju i alla fall att jag kan.

Fast jag kan ju det här också. Jag vet vad jag vill och hur jag skulle kunna genomföra det. Jag är oerhört stolt över mig själv och mina tankar, ideal och värderingar som jag tror är sunda sådana som behövs i en skola, i ett klassrum. Jag vet att jag kan ge framtida elever mycket viktiga tankar och idéer och få dem att inse vikten av, exempelvis, människors lika värde.

Jag måste tänka positivt och det ska jag göra.I januari är jag "klar". Och sedan är det dags att börja det nya äventyret. Och det ska gå bra.

Det här med pojkband

Okej, jag är ju inte direkt den som ofta faller för pojkband...

...

HAHA vem försöker jag lura?! Okej, jag ÄLSKAR pojkband. Det finns nog, ärligt talat, ingenting i världen som jag älskar mer än pojkband. Jag har varit på otaliga pojkbandskonserter. Jag har köat i timmar för att träffa dem, se dem uppträda, få en autograf, en hälsning, en kram. Jag har suttit på mitt rum och kramat en kudde medan tårarna rinner ner för mitt ansikte medan jag lyssnar på senaste skivan från bandet jag älskar just då.

Jag. älskar. pojkband.

Det är därför jag blev lite (läs: väldigt) besviken när jag upptäckte att folk gillade One Direction och tänkte att "Åh, pojkband, gimme!" men upptäckte att... nä, det var nog inget för mig. Jag trodde lite att någon tog över min kropp och fick mig att känna på det här viset och har således försökt flertalet gånger att upptäcka One Direction men nej. Jag och One Direction förblir det där paret som bara inte var meant to be. Istället har jag dregglat över återförenade Backstreet Boys, Jonas Brothers (som dock kanske egentligen inte är ett pojkband tycker Erik) och Westlife så klart.

Tills den där dagen för ett par veckor sedan som jag av en händelse snubblade över en youtubevideo med X factor UK-aktuella Union J. Ett brittiskt pojkband. Ålder 19-24 år (ja, det är faktiskt skönt med folk i ens egen ålder så man slipper känna sig creepy) som sjöng stämsång och fantastiska saker på ett sätt mitt hjärta inte kunde hantera. Nej, det tog ungefär 5 sekunder och sedan exploderade jag av kärlek.

Nu har jag suttit i flera veckor och lyssnat på allt de gör i X factor UK, bitit på naglarna vid alla tävlingar och njutit av de åtala vloggar, twitcams och härliga bilder som bandet lägger upp. Det är fantastiskt!

Jag menar det, folk som lever i den här eran av pojkband är så lyckliga. Man kan följa sina idoler på twitter, facebook, youtube och ständigt få nytt material. Man minns väl 90-talet när man visserligen kunde få fina bilder och klistermärken av BSB och det var spännande att vänta på nästa Westlife-video på Voxpop men det här är ju något helt annat. Det är fantastiskt!

Nu längtar jag tills X-factor UK är slut så att jag kan få se de här killarna göra EGEN musik och älska dem för alltid.

En gång fangirl, alltid fangirl.

/mvh Li, proud J-Cat.

Det här att inte bry sig

Ibland, även om det är få gånger, så önskar jag verkligen att jag var en sådan där person som inte bryr sig. Jag tycker att det skulle vara så skönt i mina stunder när jag bryr mig så mycket att min insida ungefär går sönder för att jag bryr mig.

Jag önskar att när någon säger att Edward Cullen är den perfekta pojkvännen så skulle jag bara "Jaha, men tyck det då, what do I care" istället för att känna hur hela jag exploderar och blir arg, nästan ledsen över det faktum att personer romantiserar en stalker som skadar kvinnor och beskyller dem för det, för han kan ju inte hjälpa att "de luktar så gott". (Ungefär som män i allmänhet inte kan hjälpa att de bara måste våldta lite när en kvinna har alldeles för kort kjol, eller hur var det?)

Jag önskar att när ett företag börjar sälja tidningar, en för flickor och en för pojkar, där flickornas tidning är rosa, fyllda med städtips och hur man ska pyssla med att måla dammsugare och pojkarnas är blå med fotbollar, innebandy och bilar, skulle jag bara "jaha... så var det.". Inte bli så galet förbannat hysterisk att jag knappt kan andas. Inte få ont i magen över att folk seriöst vill ge dessa ideal och förväntningar till sina typ 5-åringar.

Jag önskar också att när ens facebookfeed fylls med kommentarer så som "Jag förstår inte varför alla bryr sig om valet, det gör inte jag, bryr mig inte alls!" skulle jag inte fyllas av att ramaskri så stark att mina lungor vill sprängas över det faktum att hur kan man inte bry sig om hur ens samhälle ser ut? Hur kan man inte bry sig om att vi har chansen att rösta, att påverka och att när vi inte gör det så ifrån säger vi oss all rätt att någonsin ha klagomål eller be om en rätt att påverka? För så är det.

Jag önskar att jag också kunde rycka på axlarna åt rasistiska, sexistiska och kränkande skämt i alla dess former för att "äh, man måste väl få skämta ibland, det är ju på skoj, ta det inte seriöst" utan att må seriöst dåligt över att folk vrålar av skratt till skämt som är så pass osmakliga att man mår illa.

Kort sagt så känner jag att mitt liv skulle vara bättre ibland om jag inte brydde mig. Det skulle vara så skönt. Bara glida genom livet och alla mängder av fel utan att behöva jaga upp sig varje gång.

Men jag är inte så. Jag kan inte låta bli att bry mig. Jag kan inte låta bli att argumentera, debattera, ifrågasätta och bli förbannad. Och egentligen vill jag nog ha det så. För aldrig i livet att jag skulle kunna bli lärare med attityden att sådana saker inte är viktiga. Och jag vill aldrig skaffa barn om jag inte hade sådana här tankar.

Men ibland. Ibland när man är extra trött och arg, då önskar man lite att man bara kunde "stänga av".

Jag borde blogga bättre

Om någon undrar varför jag inte bloggar så är det för att mitt liv för tillfället består av framtidsångest, NaNo och uppsats, och det blir inte mycket tid till att ens ha åsikter om något annat.

Jag är i alla fall GLAD över att Obama sitter kvar som president 4 år till. Han är absolut ingen hjälte, men han är i alla fall inte mot abort, människors lika rättigheter och ett svin så det känns väldigt, väldigt bra.

Snö?

Nu börjar alla prata om att de snöar hos dem. Huu! Här har vi tack och lov inte sett någon snö än. Jag klarar mig väldigt bra utan snö, faktiskt. Faktiskt nästan så jag vill säga att den snöflinga som vågar singla ner utanför mitt fönster kommer få spö. Så. mycket. spö.

Förövrigt klarade jag min pedagogiktenta och har nu alltså bara två kurser kvar av lärarutbildningen! Det börjar närma sig. Usch vad läskigt det känns. Vad kommer hända, egentligen? Kommer jag få jobb? Tänk om jag inte passar som lärare? Åh alla frågor och all ångest, tänk om man bara någon gång kunde få vara lugn!

En helg i Växjö

Vi har varit i Växjö i helgen på pyjamasparty med några av våra fina vänner! Det var helt underbart roligt att träffa alla igen och att äta massvis med god mat. Jag gillar mat... Synd att helgen går så fort när man har roligt bara. Nu måste jag plugga och göra tråkiga saker... Fast sen bestämde sig Mirre för att komma och hälsa på så slutet av denna vecka blir roligt i alla fall!

Nu är det ju oktober vilket betyder att det bara är 3 månader kvar tills jag är färdigutbildad... Oj vad jag inte förstår det här! För att fira att jag tar examen ska vi åka till London i slutet av januari, vi bokade hotell i helgen och köpte biljetter till WB studios tour och det är fantastiskt. Längtar!

Skidsemester

Jag, som hatar allt vad vinter, snö och kyla innebär, fick alldeles nyss för mig att det enda jag vill göra i vinter/vår är att åka skidor. Åka på riktig skidsemester. Sådär som Erik har berättat om, med varm choklad, snö och allmänt ha det härligt.

Jag! Åka skidor!

Jag måste påminna mig själv med att jag aldrig åkt skidor ordentligt. Jag äger ingen skidutrustning. Jag äger inga täckbyxor. Faktum är att jag inte ens äger en jacka lämplig för detta ändamål. Det är ju helt sjukt!

Utåt så tänker jag säga att denna plötsliga förändring och mitt intresse för skidsemester nog beror på att jag vill göra saker som Erik tycker är roligt och intressera mig för det med.

Fast inuti undrar jag nog vem det är som tagit över min kropp?

Såhär ser jag mig själv susa fram

Hur man roar sig en lördag

Jag, Erik och Anna har verkligen svårt för det här att bara umgås, utan att starta massa nya projekt, göra musik eller sådant som tar mycket tid (men såklart är väldigt kul!). Det senaste vi gjort är att jag och Erik en dag kom på hur roligt det vore med en svensk version av Axis of Awesomes 4 chords-låt, så då började vi leta låtar... Och fick tillslut ihop en hel lång lista!

I lördags sågs vi och spelade in låten och en video. I går blev det klart, här är resultatet! Vad tycker ni? Fint?

Början på slutet!

Idag hade vi kursintroduktion för de två sista kurserna vi läser på lärarutbildningen. Didaktik II samt självständigt arbete inom SO-området. Detta känns ju riktigt, riktigt galet. Tänk att jag läst 4 år snart på lärarutbildningen. Redan! Hur kan tiden gå så fort?

Jag slits mellan att vara nöjd, rädd, glad, sorgsen, lycklig, skrämd och alla möjliga känslor man kan ha när man snart avslutar en utbildning.
Veckan efter att vi är klara åker jag till London för att fira att jag tagit examen tillsammans med Erik, Anna, Chidney och Snuddler! Då blir det WB Studios tour och mängder av andra Harry Potter-nörderier, det kan ni räkna med!

Jag började lärarutbildningen fascinerad över Campus Konradsberg, som såg ut som en gubbe

När blir man för tjock?

Något som jag stör mig på, och som jag egentligen vet att jag inte borde störa mig på (egentligen skulle jag nog må så oerhört mycket bättre om jag slutade störa mig på allting som jag stör mig på någonsin för det kräver bara energi, men nu råkar jag vara en som stör mig så jag får väl hantera det ändå) är den här trenden med att "man ska vara nöjd med sin kropp".

Nu känns det som att det blir missförstånd direkt och det jag menar är absolut inte att man inte får vara nöjd med sin kropp. Tvärtom. Det finns inget som gör mig gladare än när folk är nöjda, trygga och glada i sin kropp. Det är så fint. Jag skulle tro att det faktiskt är något av det bästa som finns i hela världen, den här känslan av att vara nöjd med sig själv. Jag tror tyvärr inte att den är allt för vanligt.

Något som däremot känns så oerhört jobbigt är när det nu är en trend att man ska våga lägga upp bilder på sig själv där man visar mage, lår och dyl. som inte är slimmade likt Victoria Beckham på facebook, instagram, you name it. Det ska rasa in kommentarer, likes och uppskattningar om hur duktigt det är att den här "knubbiga" "tjocka" tjejen kommer och vågar lägga upp en bild på sitt tjocka jag. Fantastiskt. Modigt. Vackert. Vad fint det är!

Jag tycker att det är jobbigt av två anledningar. Den första är helt egoistisk, självisk och missunnsam , och det är att jag tycker det sällan är folk som egentligen är speciellt överviktiga som hamnar på de här bilderna. Det känns som att en tjej, storlek 40-42 nu får beröm pga lägger upp bild på sin tjocka mage, och jag kan inget annat än sitta där och tänka att "jaha, om det där är att vara tjock, vad är då jag? Århundradets fetaste elefant?". Ungefär som när man satt i evinnerliga diskussioner i skolmatsalen där folk jämförde sig och pratade om hur tjocka de blivit under sommaren, vintern och nyper sig i lite skinn som råkar hänga ut över byxkanten. Jag säger inte att man inte har rätt att "hata" sin kropp när den ser ut på ett visst sätt. Jag är en av de som verkligen predikar för hur självkänsla sitter på insidan och att du inte kan få tillräckligt snygg, smal kropp eller tillräckligt med positiva komplimanger som gör dig nöjd så länge du själv inte är nöjd med hur du ser ut. Och hur du är. Men det är som att alla de här bilderna, alla de här kommentarerna tar mig tillbaka in i ett självömkande hat där det känns som att en viss gräns fett runt magen är ok, men där jag är, det är inte ok. Det kommer aldrig bli fint. Och om världen ska kalla de där personerna som inte ens är i närheten av min kroppshydda tjocka, så är jag så långt förbi tjock att jag tappat bort mig likt Hans och Greta i skogen. Och jag åt ju säkert upp brödsmularna också, så tjock som jag är.

För det andra tycker jag att det blir en hysteri åt andra hållet också. Nu är man vacker om man har lite extra fett. Och indirekt blir de kroppar som inte har det, de här smala, slimmade kropparna, de blir fula. Och hur vi än vänder och vrider på det har vi ännu fler ideal som bara fortsätter fylla personerna som inte passar den här ramen för icke-värdiga. Icke-fina. Fula.

Vi är alla olika, och vi kommer alltid att vara det. Jag älskar när det syns olika sorters kroppar (ex H&M som lade in skyltdockor som var av olika storlek i butik, fast sen började de i och för sig ta bort plus size-avdelningen men det diskuterar vi inte nu) och jag tycker om när folk blir nöjda. Och det är säkert så att allt det här hjälper många människor (uppenbarligen) men jag önskar att vi hade ett samhälle, en värld där vi inte utgick från att våra kroppar är tvunget att duga för en betraktares ögon. Att oavsett hur vi ser ut, ska vi ändå duga för någon annan. Vi ska vara attraktiva, snygga, nöjda. Och vi kan posta bilder om att vi är nöjda som vi är, att självförtroende är vackert och att vi ser ut såhär som vi gör, men det som det egentligen handlar om är att vi lägger upp oss för bedömning, igen, och antar att vår kropp måste duga i samhället. För betraktaren. För de som vi möter varje dag.

För vårt enda mål med livet är att de som möter oss ska tycka att vi är behagliga att se på.

En förlovning!

Jag och Erik förlovade oss 19/9-2012. Det känns otroligt bra och fint. Vi har pratat en del om huruvida vi vill förlova oss och gifta oss, och nu är alltså förlovningen ett faktum! En kväll låg vi där i sängen och Erik frågade om jag ville förlova mig med honom. Det var så fint!

Jag är jätteglad och jättelycklig! Jag har världens finaste pojkvän som jag vill spendera livet med och det finns inget annat på världskartan. Det är vi, helt enkelt och så ska det vara!

Tack till alla som skickat så fina lyckönskningar, det gör oss jätteglada! Bästa måste nog ändå vara alla mugglisar som kallar oss för deras otp...Det är nog det gulligaste!

(otp = one true pairing om det skulle vara någon som snubblar över min blogg och ej kan fanfiction-språket)

Fina ringar!

När snoret hopar sig...

Då ringer jag mamma! Typ.

Jag lyckades då alltså med konststycket att bli jättesjuk i helgen. Verkligen jättesjuk. Som värst tror jag att jag var uppe på 39,5 graders feber och trodde ett tag att jag nog säkert nog var liiite döende ändå. Mitt i allt elände ringde jag mamma och jag hade sådan tur att hon förbarmade sig över mig. Och kom och hämtade mig för att jag skulle bli frisk hemma.
En tripp till akuten blev det, eftersom detta var andra helgen på typ två veckor som jag segnade ner i hög feber. Det visade sig vara halsvirus och bakterier och massa annat otrevligt man inte vill ha i kroppen. Jag fick pencillin och nu ska jag väl allt bli frisk!

Det är så stressande att bli sjuk. Speciellt i tentatider. Usch vad jag önskar att jag kunde, om jag nu prompt var tvungen att bli sjuk, att jag kunde bli det när det inte är hemtentaperiod! Men nu sitter jag här...

Dessutom, ni kan nog se min förtjusning när jag kommer hem efter att ha varit i "sjukstugan" och vi direkt upptäcker mjölbagg i lägenheten... Japp, som om inte allt var stressande nog tvingas vi nu sanera lägenheten. Man kan ju ha det roligare.

Men nu ska vi inte klaga! Min blogg är ju en rosa och glad plats, trots allt.

Criminal Minds

Jag har varit totalt besatt av Criminal Minds nu mot slutet av sommaren. Köpte två säsonger på CDON och sen har jag varit så sugen på flera att jag nu köpt 6 säsonger. Så mycket mord, så mycket spänning, så mycket Spencer Reid! Det är nog faktiskt en av mina favoritserier. Även om det är vidrigt och ibland så läskigt att jag inte ens vågar titta så är det fint. Jag kollar så fort jag får chansen.

Idag till exempel, så har jag haft mycket att göra, och varje gång jag gjort något av det har jag belönat mig med lite Criminal Minds. Det får man göra, tycker jag! Speciellt när man har lagat mat, handlat, planerat mer mat, städat, tvättat, plockat undan tvätt och gjort andra tråkiga saker...

Får jag tycka att min kropp är fin?

När jag tittar mig i spegeln, när jag går upp på morgonen, när jag klär på mig så händer det ibland (tyvärr inte allt för ofta) att jag tycker att jag är så himla fin att det nog faktiskt inte är någon i hela den här världen som är finare än vad jag är. Ibland när jag tittar mig i spegeln eller bara ser mig själv är det nog snarare tvärtom, då känner jag att det nog faktiskt skulle vara en bedrift förtjänat ett Nobelpris om man lyckas vara fulare än vad jag är och det är ju inte direkt tankar som lyfter en högt.

Problemet är bara att när jag har de där sällsynta, men ack så fantastiska dagarna när allting bara är bra - jag känner mig fin, är på glatt humör och alla extra kilon inte stör, har jag ändå någon form av dåligt samvete. Dåligt samvete över att jag är nöjd som jag är. Dåligt samvete över att jag inte ligger över en toalettstol och kräks, eller springer mig medvetslös i ett motionspår, eller hoppar över att äta det där lilla extra till middagen bara för att det faktiskt var sjukt god mat som lagades. För egentligen så duger ju inte min kropp. Egentligen så skulle den behöva vara säkert 5 storlekar mindre, mycket slankare, vackrare med större bröst och säkerligen skulle jag behöva vara 10 cm längre också.

Uttrycket "smal och fin" är så insvetsat i mig att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen ibland. Skulden kring varje sak man äter, den här känslan att om jag går till affären och köper onyttiga saker kommer alla titta på mig dömande och tänka att "Usch, varför köper hon sånt där, hon som verkligen skulle behöva gå ner i vikt!".

Jag skulle vilja gå ner i vikt. Skulle vilja vara hälsosammare, framförallt det. Har börjat med att träna lite varje dag, försöka att stoppa i mig endast relativt nyttiga saker och bara godis på lördagar. Problemet är att jag vet att jag har alltid varit större. Oavsett vad jag ätit i mina dagar har jag aldrig varit den där "smala".

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli "smal" i den utsträckning som jag ofta känner att jag önskar att jag var. Och då kommer tankarna om huruvida jag aldrig kommer bli "fin" då "smal och fin" uppenbarligen enligt alla hänger ihop. Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna inse att jag oavsett kilon ändå är "fin".

Jag får inte köpa kläder på H&M i Nyköping

Jag har varit hemma några dagar hos min familj, där jag blivit ompysslad och bortskämd på det där sättet man bara blir när man är hemma några dagar hos mamma och pappa som saknat en. Lite, i alla fall.

En dag gick vi på stan, och då tänkte vi att vi skulle gå till H&M och köpa jeans eftersom de jeans jag köpte sist på H&M var så fina och jag behöver fler då mina tyvärr gått sönder. Jag och mamma vandrar in på H&M. Jag vill ha deras plus size-collection, för jag kommer knappt i övriga jeans och behöver en större storlek.

Problemet är bara att H&M i Nyköping har byggt om hela sin butik, och då har de tagit bort plus size-delen, samt även sportavdelningen. Nu finns det bara kvar andra utbudet.

Jag tycker om H&M och deras kläder, men jag kommer inte i kläder från den vanliga avdelningen (inte byxor i alla fall, oftast inte) eftersom jag vill ha storlek 44-46. Jag tycker att det kändes hemskt att kläder som jag gillar, och vill ha, är bortplockade. Det är säkert överdrivet och dumt, men det känns så hemskt att jag inte blir "välkommen" min i butiken längre. Min kropp duger inte, passar inte och det känns direkt som jag är tjockare och fulare än någonsin som inte ska få handla kläder i en "riktig" butik - som om jag är dömd att handla online.

Personalen verkade inte heller glada över detta, och det kändes ju lite bra. Men i alla fall. Jag har precis typ kunnat acceptera att lättast för mig är att handla kläder på plus size-avdelningen då jag inte kommer i övriga byxor, men då kommer det här och det känns bara som ett slag i ansiktet som skriker att min kropp inte duger, min kropp är fel och jag borde ändra hela mig så jag kan handla kläder som vanligt folk.

Det känns tråkigt.

Nu är sommaren slut!

Igår jobbade jag sista passet på Gröna Lund, idag ösregnar det och det känns verkligen som att sommaren är över. Inte för att det egentligen känns som att sommaren någonsin ens kom i år, men nu är den definitivt över tycker jag. Nu är det höst. Jag som avskyr hösten och allt vad den innebär måste nu göra allt för att muntra upp mig själv.

Till exempel med shopping.

Idag har jag köpt en ny väska, beställt den nya Buffy-samlarboxen, Criminal Minds säsong 3, cupcakes-spritsgrejer och sen fick jag min födelsedagspresent från Erik, ett fantastiskt rosa 3DS! Åh vad fint man kan ha det. Jag hämtade även ut ett paket från H&M med bl.a. nya jeans som jag snart ska prova. Det är hål i mina gamla jeans så jag tycker man får köpa nytt då...

Snart måste jag nog dock sätta stopp för shoppingen, även om jag har gott om pengar nu är det ju bra att faktiskt spara lite... Lite, i alla fall.

24 år!

Idag fyller jag år. 24 år. Jättegammal blir jag! Lite i alla fall. Jag har blivit firad på lite olika sätt. I helgen var det tårtkalas i Dalarna så då fick jag paket från mina föräldrar, syster och mormor och Eriks föräldrar och från Anna. Mamma och pappa gav mig pengar, muffinsgrejer och blommor, mormor gav mig pengar, Hanna gav mig bakmix till cupcakes (jag har fått pengar till en muffinsbakmaskin, därav temat tror jag...) och Anna gav mig tårtunderlägg. (gillar jag kakor? ja.) Av Eriks föräldrar fick jag en rosa Leksands IF-tröja som är jättemysig och fin!

Idag var det då riktiga dagen D, och jag har firat med att jobba. Hela område 1 sjöng för mig och det var jättefint även fast jag egentligen helst vill gå och gömma mig när någon sjunger för mig... Kanske något jag borde komma över. Erik har gett mig världens bästa present, ett Nintendo 3DS (eh, vi ska hämta ut ett i alla fall...) och Super Mario 3D-land!

Hemma från jobbet firade jag med tårta, och att bli rörd av alla fina grattishälsningar jag fått. Lite åldersångest såklart, men jag har haft en fin dag!

Nu är det även sista arbetsveckan för mig, på måndag börjar sista terminen på lärarutbildningen! Det här kommer bli bra.

Smygreklam i film

Jag har nog aldrig fått smygreklam i en dvdfilm förut, i alla fall inte annat än "Kolla de här filmerna som vi också nyligen släppt, här är en fin broschyr". Men idag när Erik köpte Hunger Games-filmen till mig låg det med ett litet häfte i filmen. Beautiful Creatures hette det, "smygläs första kapitlet ur den nya kultserien" stod som tagline. Och jag blev lite nyfiken. Dock efter att ha funderat lite över hur en kultserie kan vara ny. Kan man vara kult och ny? Spontant kändes det så felt. Dock gjorde jag lite efterforskning (okej, jag läste baksidan på häftet) och tydligen har boken sålts ganska bra och ska bli film nästa år.

Jag blev dock inte så nyfiken när första meningarna som beskrev boken handlade om en "16årig kille som flyttat till ny stad och träffar tjej som han inte kan motstå men deras kärlek är förbjuden och farlig". Kan vi inte få något annat snart? Jag är så trött på förbjuden kärlek och skumma varelser och säkerligen glittrar de också.

Och dessutom heter en av karaktärerna i boken Link. Link??? FÅR man ens döpa sina karaktärer till Link? Hur kan man läsa en sådan bok utan att bara tänka på Zelda?

Näää. Jag gillar smygreklam, men kunde de inte lagt något spännande i min film?

Missnöjd.

En liten handbollsfinal

Idag spelar Sverige final. I handboll. I OS. London 2012. Det är helt sjukt! Jag trodde aldrig ens i min vildaste fantasi att Sverige skulle nå final. Det känns helt galet, och nu är de härliga killarna i final! Jag har haft sådan tur, var ledig under kvartsfinalen så kunde se den, och fick gå hem tidigare för att kunna se semifinalen (tack underbara chefer!) och nu kan jag se finalen. Och det är så underbart att ord inte ens kan beskriva.

Jag älskar sport, älskar handboll, älskar när Sverige faktiskt lyckas leverera. Det är helt fantastiskt! Jag tycker att det är lite synd att det är sista OS-dagen idag, och lite extra synd är det när jag vet att nästa OS kommer inte SVT visa det. Det känns hemskt. SVT är utan tvekan världens bästa kanal på sport (jag menar, Popsen, Yvette, Jacob, Jonas, ALLA) och det är en fröjd för ögat att se och höra dem varje dag i tv. Åh vad jag inte vill att andra jobbiga kanaler ska vara och kladda på "mitt" OS!

Men nu njuter vi idag. OS-final, herregud. Det är vackert!

Och idag ska jag även boka en Londonresa för att besöka WB studios tour i vinter, helt fantastiskt! Detta kommer bli en bra dag.

Heja Sveriga!

Inga atleter direkt

I helgen var det Quidditch-SM! Mitt lag nådde bara en fjärdeplats i år och även om den dåliga förloraren i mig såklart är oerhört besviken så har jag ändå haft en underbar helg med fina vänner och härligt väder! Kvällen innan matcherna skulle börja ösregnade det, och nu såhär dagen efter har det ösregnat som jag vet inte vad - men under hela fredagen, lördagen och söndagen har det varit kanonväder! Nästan lite för varmt...

Det roliga är också att TT/scanpix kom på fredagen ut till planen och filmade och intervjuade lite deltagare, och dessa klipp finns nu nästan överallt i alla webbtidningar och reportaget är i allt från Expressen till Dalarnas tidningar! OJ! Det är imponerande att "vår" sport får utrymme när det är så mycket med OS och annat. Dessutom känns det helt fantastiskt att videon om QSM hamnade på fjärde plats under veckans mest sedda v. 31 på DN! Harry Potter-fandom slutar aldrig att förvåna mig.

Jag hoppas verkligen vi får se fler SM, sporten växer, vi blir fler, vi finputsar regler och allting blir bara så bra. Jag älskar Quidditch, älskar svensk HP-fandom och att vara en del av något så fint. Verkligen underbart!

Här hittar ni listan över mest sedda klipp på DN och på fjärdeplatsen är alltså vi!

"Det är inga atleter direkt" säger Robin en bit in i klippet och det är så sant. Vi är kanske inte de mest vältränade många av oss, men vi kan spela ändå. Och vi kan ha så, så roligt!

Quidditch-SM 2012!

Nu börjar väskorna bli packade för snart bär det av till Quidditch-SM 2012 i Huddinge. Förra året stod mitt lag som vinnare, vi får se hur det blir i år. Jag är sjukt spänd på att se alla nya och gamla lag, och framförallt är jag väldigt, väldigt glad över alla fina vänner jag kommer träffa. Det är ju trots allt det bästa med sådana här event - jag får träffa alla mina jättefina vänner som jag annars bara sitter och saknar! Nu är det dock så att alla inte kunde komma på SM, men många kommer i alla fall och jag längtar så mycket efter att bara få kramas och ha roligt!

Idag har jag träffat mina föräldrar också som är i Stockholm över dagen. Jag lyckades under de timmar jag träffade dem med att bli bjuden på lunch, fika och få pyjamas + ett nagellack. Det var inte dåligt!

Under helgen blir det lite dåligt bloggande, men jag hoppas att jag så snart som möjligt sedan kommer att kunna skriva härliga inlägg om SM!

Att jag gillar rosa gör mig inte till tjej

Någonting som stör mig något så enormt är alla benämningar på intressen och preferenser som kommer att kallas "tjejigt" och "killigt". Det är ju inget nytt. Det har ju "alltid" pratats om det. Minns när jag var liten och blev kallad den typiska pojkflickan, som lekte ute, klättrade i träd, gillade actionfigurer hellre än barbie, som inte hade klänning, kjol eller rosa kläder på sig och som allmänt bara umgicks med pojkarna i klassen.

Under gymnasiet tror jag, började jag mer uppskatta rosa, bytte klädstil och blev nästan besatt av tanken på att allt jag ägde skulle vara rosa, glittrigt och gulligt. Hela jag blev egentligen gullig. "Vad tjejig du har blivit nu!" var många kommentarer. Att mina intressen hade gått från att vara "pojkiga" och "coola" till att bli "tjejiga" och oftast då också "fåniga".

Det finns så mycket som är så problematiskt med att benämna saker på det här sättet. För det första är det inte speciellt rimligt att tro att de intressen jag har och vad jag gillar att ha på mig på något sätt påverkas av vad jag har mellan benen och vad för kön jag har. I så fall skulle jag genomgått någon sorts könsbyte under mina tonår och det känns inte speciellt troligt, måste jag säga. Jag skulle snarare säga, och det är väl en helt radikal åsikt, jisses, att det jag vill ha på mig, hur jag spenderar min fritid och vad jag har för favoritfärg faktiskt beror på vem jag är, inte om jag är tjej eller kille.

Jag var i en debatt med en lärare på en skola en gång gällande könsroller. "Det är så jobbigt!" sa hon efter en stund i diskussionen. "För jag vill verkligen att min dotter ska ha på sig andra kläder, men hon vill bara ha rosa, jag försöker få henne att ha svart och hon gråter!"
Ja, men då kanske du ska låta henne ha rosa. Att tjejer ska sluta ha rosa helt bryter inte direkt alla normer i samhället och fördomar kring manligt och kvinnligt. Jag ser personligen inget problem med att små flickor vill ha rosa kläder. Det jag ser ett problem med är att man på något sätt trycker in i barn att rosa kläder är "flickiga" och således bara ska bäras av flickor.

Mitt andra jättestora problem med "tjejigt" och "killigt" är att barn så tidigt lär sig vad det är de "ska" gilla enligt samhällets normer. Många leksaksaffärer har som tur är börjat blanda barn i sina annonser (tack för det!) men innan var det pinsamt tydligt i leksakskataloger och affärer att pojkar förväntades vilja ha lego och vattenpistoler, medan flickor skulle vilja ha en leksaksspis och en docka med tillhörande barnvagn. Det här är hemskt! Också något jag märkt under min praktik är hur lärare utan att förstå vad de gör slänger ur sig saker som "Men den här filmen kan vi inte så på hela klassen, det här är en film som bara tjejer gillar!" och missar det faktum att de hade säkert fem pojkar i klassen som gärna hade velat se filmen men som nu får känslan av att det är något fel på dem.

Också problematiskt att det flickiga alltid benämns som fånigt, medan det pojkiga är häftigt, coolt, beundransvärt.

Det är så fel! Det gör mig så arg! Jag gillar rosa, glitter, Disney, sport, tv-spel och Harry Potter - och gör jag det för att jag är tjej? Nej, jag gillar det för att jag är Li. Precis som alla barn kommer gilla saker för att de är barn, och för att de är individer på väg att formas - och deras intressen ska banne mig inte formas av att folk talar om för dem vad de ska gilla beroende på vad de har mellan benen.

Så, det var dagens rant.

Helt slut...

Om någon undrar varför jag inte bloggar så mycket just nu så är det för att jag är helt slut pga jobb, aktiviteter, planering och annat som jag håller på med. Jisses alltså. Tycker oftast att jag inte gör mycket annat än slöar, men nu blir det verkligen mycket jobb och annat som bara äter upp all min tid. Har jobbat tre dagar nu, många timmars jobb, och idag har vi varit på Gröna Lund för att åka lite karuseller och träffa Eriks familj.

Jag, Erik och Anna åkte Vilda Musen och fick ett fint attraktionsfoto. Är det inte jättevackert?

Det kan också vara så att om jag håller mig borta från bloggen så är det för att jag tittar på OS... Åh du underbara sportevengemang!

Slut på semester, tillbaka till jobbet!

I måndags tog min semester slut och jag började med ett 12-timmars arbetspass. Gissa om sådant gör en helt slut! Jag har varit ledig i två dagar men känner mig fortfarande helt slut i kroppen. Imorgon blir det ett 11-timmarspass, sen kör jag 10-timmarspass på fredag innan arbetsveckan avslutas på lördag med ett härligt 5-timmarspass.

Idag bjuder Stockholm på strålande väder (och lön!) så man kanske skulle fira det lite? Jag och Erik tänkte gå ut ikväll och äta Krejsys grillbuffé, restaurangen på Gröna Lund som ständigt frestar mig där jag står och jobbar med sina fantastiska dofter. Vi har faktiskt aldrig ätit där innan, så det känns verkligen som att det är på tiden!

Innan det ska jag dock hinna med att träna lite, jag och Erik har upptäckt att vi har en jättebra löparrunda precis bredvid vår lägenhet så nu finns det inga ursäkter längre att inte börja försöka bli lite mer hälsosamma och tränade!

Lis guide till Wizarding World of Harry Potter

En del har frågat mig lite om hur det gick till när jag, Erik och Anna åkte till USA - vad vi såg, vad vi gjorde, hur mycket det kostade, var vi bodde, osv. Det känns som jag svarat så himla många nu att det känns lättare att jag bara skriver ihop lite saker här nu som jag kan länka när någon undrar!

Vill dock förtydliga att det såklart är mina åsikter och tankar, jag är ingen expert eller reseguide, men jag har ju trots allt varit där.

Vi åkte till USA först på grund av en anledning - LeakyCon 2011. Det blev tillslut en härlig Florida-resa. Jag tänkte att jag skippar LeakyCon lite då det oftast ju inte är det folk frågar om - mest vill man ju veta hur mycket resa, boende, mat och parkerna kostar.

Orlando, Florida är typ paradiset för alla som gillar nöjesparker. Det finns hur mycket som helst. När vi reste dit flög vi med SAS. Vi tänkte att det var skönast, för vi visste vad vi fick och det var ett bra flygbolag som har gott rykte. Vi flög först till Chicago, där vi sedan bytte plan till Orlando. Resan tog ungefär 12 timmar allt som allt tror jag, med flygplansbyte och liknande. Det kostade oss ungefär 8000 kr person för flyg tur och retur. Då hade vi även med en försäkring som gjorde att om vi blev sjuka eller av någon annan anledning inte skulle kunna åka skulle vi få tillbaka alla pengarna.

Det finns många sätt att bo på i USA. Vi valde att bo på hotellet där LeakyCon skulle vara, vilket är ett mycket fint hotell som heter Royal Pacific. Det är ett s.k. on-site hotell som har ett samarbete med Universal och deras parker. Royal Pacific låg tio minuters promenad från Islands of Adventure, Universal Studios och Universal CityWalk. (mer om detta senare).
Hotellet var väldigt, väldigt fint. Vi lyckades få rabatt på vårt rum i och med konventet, och betalade ungefär 4500 kr var för 10 nätter. För att bo på detta hotell behöver minst 1 person i sällskapet vara över 21 år gammal.

10 minuter bort från vårt hotell låg alltså Islands of Adventure och Universal Studios - Universals två stora nöjesparker med massa "småparker" i. Det är i Islands of Adventure som Wizarding World of Harry Potter ligger. Vi som älskar nöjesparker köpte 2dagarspass till båda dessa parker, vilket gick på ungefär 1000 kr. Då får man gå i alla dessa fantastiska delar av parkerna och åka hur mycket man vill. Något som är bra och väl värt pengarna att lägga till (som vi dock inte behövde betala för pga att vi bodde på ett onsite-hotell där sådant ingår) är ett s.k. Expresspass. Ett expresspass kostar 87 dollar och har du detta pass får du gå före i köerna på nästan alla attraktionerna, som alltså har en vanlig kö och en "snabbkö". Vi köade i kanske 10-15 minuter till attraktioner som hade köer på 1 timme! Det var otroligt vettigt att ha, man kunde åka mycket mer och slapp känna att man stod i kö hela dagarna.

Jag tycker att det alltid är viktigt att poängtera att du alltså inte bara åker till Wizarding World of Harry Potter - du kommer automatiskt få inträde till minst 5 andra coola parker med hur mycket spännande som helst att titta på och ha roligt i. Islands of Adventure har bl.a. Jurassic Park, Marvel Island, Doctor Seuss - alla med härligt spännande åkturer som man bara inte kan missa.

Wizarding World of Harry Potter är ju dock det som de flesta av oss såklart tycker är viktigast, och det är en mycket, mycket underbar park. Det finns tre åkturer i den här parken, Flight of the Hippogriff, Dragon Challenge och The Forbidden Journey. Alla tre är utrustade med fantastiska köfållor som är spännande att gå i. Forbidden Journey kan vara det häftigaste man får uppleva som HP-fan så det är en sådan åktur du ska åka. Backa inte på grund av kö, eller rädsla. Är det 5 timmar kö - stå i den kön. Blir du lite rädd för vad det kan vara - åk ändå. Du kommer inte ångra dig.

Wizarding World har också Ollivanders wandshop. Hit kan kön också bli lång, 30 besökare åt gången släpps in affären och får köpa trollstavar av Ollivander. Det är en väldigt fin upplevelse och också något man ska uppleva - backa inte heller här pga långa köer.

Zonkos och Honeydukes finns för att köpa merchandise. Spara pengar till detta! Jag tycker personligen inte att det är jättedyrt (inte i svenska mått mätt) men man vill ändå inte behöva snåla på allt det man vill ha!

På Three broomsticks kan man beställa mat i sann HP-anda, och man kan ta en honungsöl på The Hog's head.

Universal Studios, den andra parken, är också väl värd pengarna. Där finns coola bergochdalbanor, häftiga 4D-filmvisningar och snygga omgivningar. Strunta inte i denna park!

Sedan är det också ju så att i Orlando finns Disney World, något helt fantastiskt och ett måste för alla Disney-fans. Disney World har 4 parker - Magic Kingdom, Animal Kingdom, Hollywood Studios och Epcot. Det finns även vattenparker.

Vi kunde bara vara i Disney World en dag, och beslöt oss för att spendera den i Magic Kingdom, som är det Disney World i alla fall jag drömt om som liten - slottet och paraden, Space Mountain och Thunder mountain railroad. Disney World är oerhört häftigt att besöka, deras åkturer är lite mer anpassade för hela familjen (inte lika läskigt som Universal alltså) men de har mycket coolt man bara inte får missa. Haunted Mansion är ett hett tips. Paraden är ett måste. Den är fin och underbar.

Disney World är lite dyrare än Universals parker, där ett dagspass ligger på mellan 800-1000 kr beroende på om du väljer att ha möjlighet att besöka alla parker eller bara en av dem.

Något annat folk undrar om är mat. Jag som bott snart 5 år i Stockholm tyckte att all mat i USA var extremt billig. Amerikanare klagade ofta om priserna inne i ex. parkerna, men jag säger bara: försök få en måltid i Stockholm och du kommer ändra dig! Mat inne i Disney World och Universal-parkerna kostar ungefär 80 kr per portion med stor läsk (och då menar jag massivt stor läsk). Vi hade räknat med 2000 kr i matpengar under vår vistelse i USA men vi lade inte så mycket, snarare 1400.

Universal Citywalk har flertalet restauranger som har lite billigare priser, och också lite finare restauranger där priserna ändå ligger på runt hundralappen (och där gratis refill på läsk ingår!)

Jag längtar tillbaka till Orlando nästan varje dag - för jag älskar att åka coola bergochdalbanor och kan aldrig få nog av det. Saknar det jättemycket! Jag hoppas alla som vill kan åka dit, och att ni har någon nytta av mina tips. Fråga annars bara i kommentarerna om det är något mer! Jag tror dock att ska du åka till Orlando och vill verkligen få ut det mesta av det bör du räkna med en reskassa på mellan 15 000 - 20 000, beroende på vilket hotell du bor på och vilket flygbolag du åker med. Det finns annat i Orlando också som vi inte såg (Sea World och även Universals vattenparker) så man kan göra mycket mer!

Kom ihåg för resa till USA:
- Fyll i ECTA för att få tillstånd att åka (hittas här )
- Orlando är varmt! Drick mycket vatten och gå in i butiker då och då för att svalka av dig vid parkbesök (air condition!)
- Kom ihåg att lämna dricks!

Hål i jeans - panik?

Efter min plötsliga viktuppgång detta året på grund ut av att jag slutade med p-piller gick jag upp en jeansstorlek (på överkroppen dock inte mycket förändring) och dessutom blev mina lår sådär väldigt stora att de ofta skaver mot varandra. Det gör att typ alla mina jeans som jag nu köpt ändå går sönder mellan benen - just för att de blir så nötta! Så jobbigt. Ett par har min mamma lappat (ja, man får be mamma om hjälp även när man snart fyller 24 år tycker jag...) men det andra paret jag har, och som jag egentligen mest tycker om att ha på mig, har nu börjat bli små hål i. Dock är det ju mellan benen så enligt Erik syns de inte alls - så då får man väl ha på sig jeansen ändå?

Och dessutom, om någon skulle se att jag har nötta jeans som det är lite hål i kan jag väl bara låtsas att det är en punkperiod eller något som man går igenom. Man får väl gå igenom perioder när man snart är 24 år också? Man måste väl inte sluta med allt (perioder, be mamma om hjälp, bli löjligt glad när det är lördagsgodisdags) bara för att man börjar samla på sig några år? Det tycker inte jag i alla fall!

Konventens konvent! Eller?

Nu har Caroline och Anna åkt hem efter några dagar intensivt MultiConplanerande.
"Vi har möte på torsdagen på dagen, så då har vi onsdagen, torsdagkväll och fredagen till att bara chilla och ha roligt!" vad var vi sa innan vi möttes.

Jo.

Det gick sisådär. Vi började redan på onsdagen planera, köpte en domän, fixa hemsida, diskutera och vi fick stupa i säng efter att ha blivit helt utmattade. Torsdagen blev intensivt MultiCon-ande hela dagen och även när vi på kvällen träffade en kompis var det svårt att släppa.

"Ja men, nu måste vi faktiskt ta det lugnt!" sa vi idag efter att ha sovit en lång natt efter att ha fixat klart hemsidan och mycket annat.

... Och sedan beställde vi visitkort, uppdaterade våra sociala medier och började diskutera andra saker.

Slutsats gällande vad denna projektgrupp är bra på:
- Att vara effektiva, få saker gjort, planera, improvisera

Vad denna projektgrupp behöver bli mycket, mycket bättre på:
- Att slappna av

Jag är så taggad dock, jippi! MultiCon kommer bli så fint, även om det kommer äta upp allt min fritid!

Besök! Och MultiCon på det.

Idag får jag finbesök av finaste Caroline som ska stanna här några dagar. Vi ska förutom att leka, hinna med ett besök på Gröna Lund och äta massa gott också hinna med att ha seriösa möten gällande MultiCon. MultiCon är ett multifandomevent som jag, Caroline, Anna och Erik planerar att arrangera nästa sommar i juni. Ett konvent som är tänkt att innehålla aktiviteter kring Harry Potter, Hunger Games, Glee, Doctor Who/Sherlock/Supernatural, StarKid och mycket annat. Vi har verkligen storslagna planer och jag är verkligen taggad på vad vi kan göra av detta. Jag hoppas verkligen att allt kommer att gå vägen!

Nu har jag i alla fall spenderat hela morgonen med att städa lägenheten, egentligen hade jag tänkt fixa klart det mesta igår men då fick jag mensvärk som inte var av denna värld, så jag spenderade mer tid i fosterställning och grät av smärta än vad jag spenderade med skurhinken... Så jag fick ta igen allt idag istället!

Det här är min sista semestervecka, på måndag är det dags att gå tillbaka till jobbet. Semestern har gått så fort verkligen! När jag gick på semester och insåg att det var en månad ledigt kändes det så länge, men dagarna har verkligen sprungit förbi! Det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet dock (och tjäna pengar!)

Kreta

Jag har då alltså varit en vecka på Kreta. Vi reste med Fritidsresor till Chania, och bodde på Caldera Beach Hotel. Vi hade en lägenhet med 3 rum, 2 balkonger och ett helt lagom litet pentry att laga mat i. Hotellet var väldigt fint, såg helt nybyggt ut och hade helt fantastisk pool, restauranger och gratis minigolf! Hotellet låg en bit från Platanias, som tydligen är berömt för sitt nattliv (något vi dock inte brydde oss speciellt mycket om) och var omgivet av apelsinträd och låg nära Medelhavet.

Jag har aldrig åkt charter innan men känner att jag verkligen kan vänja mig vid att någon visar mig precis vilken buss jag ska ta till hotellet, var receptionen ligger, var jag äter bäst mat och hur jag bäst tar mig till de ställen jag vill åka till. Det var väldigt skönt, speciellt efter vår skräckresa hem från USA när vi blev fast på Newark utan någon som hjälpte oss alls.

Vi tog det relativt lugnt hela veckan. Vi hade en inbokat utflykt ordnad av Fritidsresor, vilket var en utflykt till Knossos. Jag som älskar antikens Grekland, minoiska kulturen och mytologin var i extas inför att äntligen få besöka detta fantastiska ställe. Vi fick åka med en guide från fritidsresor som berättade mycket spännande (men där jag, nördig som jag är, dock redan visste det mesta och kunde höra några fel i mytologin men det är lätt hänt). Det som var synd med denna utflykt var att den började tidigt på morgonen (kl. 7 åkte vi från hotellet) och vi gjorde först ett stopp för att gå på arkeologiskt museum, sedan ett längre stopp för lunch i Heraklion, och när vi kom till Knossos var klockan över 14.00 och man hade gått i värmen hela dagen och var ganska trött. Det var dock helt fantastiskt att titta på allting på Knossos. Erik tyckte mest att det var sten. Alla kan ju inte vara nördar! Det roliga med Knossos var att studenter fick gå in gratis om man visade studentleg, vilket jag och Erik ju har. Jag som aldrig nästan använder mitt studentleg fick använda det på Kreta!

Övriga dagar badade vi mycket. Vi åkte till två fina badstränder där vi spenderade några härliga timmar i det underbart, blåa Medelhavsvattnet. Tur att vi hyrde bil så vi kunde göra sådana utflykter! Visserligen hade vi nära till havet även vid hotellet, men den sandstranden var ganska stenig och det var svårt att komma i och ur vattnet, som dessutom blev djupt ganska direkt.

En dag med shopping i Chania blev det också. Erik passade på att gå på deras lädergator där de säljer mycket handgjorda saker i läder, och han köpte en ny, fin plånbok och ett skärp. Det mesta var väldigt billigt på Kreta, vet inte om det är för ekonomin är dålig just nu eller om det alltid är ganska billigt. För någon van vid Stockholmspriser var det i alla fall drömmen! Jag, shoppingfreaket, köpte dock ingenting till mig själv! Spenderade dock några hundralappar ändå på lite presenter till alla här hemma

En helt underbar sak som vi inte hade planerat men som vi av en händelse kom på skulle vara roligt att åka till var The Botanical Park of Crete. Det visade sig vara ett jättestort område med mängder av växter, fruktträd, blommor, djur och örter. Man betalade 5 euro, fick en flaska med vatten och paraply som skydd för solen och sedan fick man börja vandra runt. Ingången till parken låg högt uppe på ett berg, och man gick rakt ner i dalen för att sedan gå rakt upp igen. Vi tog den långa vägen för att verkligen se allting, vilket var en verkligt fin promenad. Det var ungefär 2 km att gå. Här fick vi även plocka apelsiner, vilket jag hade en liten besatthet kring, så jag var glad som ett barn på julafton! Plocka apelsiner var dock inte lätt, de sitter fast hårt i sina grenar så man fick snurra och dra och hoppas på att inte få med sig hela trädet.

Jag är jättenöjd med resan till Kreta! Maten var god, människorna trevliga, hotellet var väldigt fint och flygningen gick bra. Värmen kändes även mer som svensk värme, även om det såklart var mycket varmare där. Florida-värmen var väldigt kvav och kändes jobbig att andas i, medan man på Kreta mest blev svettig.

Bästa med Kreta:
Kycklingspett, apelsinträd, Medelhavet och god glass!

Sämsta med Kreta:
Att på alla ställen, förutom vårt hotell thank you god, så har de dåliga rörsystem, avlopp och dyl. att man inte får spola ner toapapper i toaletten! Man får lägga toapappret i en annan hink bredvid. Jisses. Jag som är så extremt bekväm och petig tyckte detta verkar helt omöjligt att leva med. Nä, det slipper jag gärna!

Erik lyssnar på guiden vid Knossos

Jag kollar på alla fina ruiner

Jag har plockat apelsiner!

Ett av många glas med färskpressad apelsinjuice

Fina stranden: The big beach!

Juice från apelsinerna jag plockade!

Hemma igen!

Jag och Erik är nu hemma igen efter en fantastisk vecka på Kreta med hans familj! Vi har ätit god mat, njutit av medelhavsbad, svettats i värmen och tittat på Knossos och andra sevärdheter. Jag har även fått plocka apelsiner, helt fantastiskt!

Bilder kommer säkerligen senare men nu vill vi bara pusta ut efter semestern (konstigt att man är så trött?) och ta det lugnt en kväll. Imorgon ska jag försöka hinna med allt!

Imorgon: Kreta!

Ja, imorgon är det äntligen dags för vår resa till Kreta. Det ska bli jättespännande, roligt, härligt och VARMT! Redan idag börjar resan då vi åker till Arlanda för att sova på hotell där en natt, och vi packar det sista nu - jag och Erik. Erik som tyvärr är lite småförkyld och hes, men som i alla fall inte har feber längre vilket han hade igår och i förrgår. Jag tycks vara den enda som klarat mig helt från Felix Felicis-sjukdomen (förutom möjligen lite snuva. Så det är jag väldigt nöjd med!

Det kommer nog inte bli något bloggande nu på en vecka, men det tror jag att ni överlever utan. Här är lite bilder från veckan för att ni ska ha något att titta på. Felix Felicis 2012 + Mirrebesök!

Varför jag engagerar mig i Harry Potter

Det dök upp under en intervju vi lyssnade till på konventet mellan radio och arrangörer + deltagare. "Varför ska man arrangera saker som handlar om barnböcker?"

För det första kan man ge sig in i en lång diskussion om huruvida Harry Potter är barnböcker eller inte, en diskussion jag tycker är tröttsam och inte speciellt givande alls - jag vet varför jag står för åsikten att det inte är barnböcker och det är något jag kommer fortsätta göra. Det är inte det viktiga.

Jag började engagera mig i Harry Potter-fandom 2007. Jag och Hanna satt på msn, lite besvikna över det faktum att vi inte var i USA och fick se Wizard Rock, Potter Puppet Pals och andra coola saker - när vi plötsligt kom på idéen: Varför kan inte vi också få konvent? Varför kan vi inte fixa coola Harry Potter-grejer här? Och tillsammans med Ell kläcktes idéen till Rememberall 2007, ett konvent med 24 deltagare. Efter det kom Wizard Rock-spelningar, Erised 2008 med 100 deltagare, och vi har haft fler spelningar, fler konvent, Quidditch-SM och mängder med andra stora träffar och liknande i Harry Potters tecken.

Att arrangera saker tar tid. Det kräver blod, svett och tårar. Det kräver att man orkar, kräver att man klarar av att ens kompisar man arrangerar med någon gång kommer att gå en på nerverna. Det kräver hjärta. Det kräver engagemang. Det kräver en tilltro till sig själv och det man håller på med.

Varje gång jag har arrangerat något större har jag nästan varje gång legat i en soffa/på ett golv/i en säng och tänkt för mig själv att "Aldrig mer!".

Men så blir det inte riktigt. För vad är det som gör att man vill fortsätta anordna sådant här? Vad är det som lockar?

Harry Potter är fint. Harry Potter-fandom är fint. Det faktum att vi idag, i Sverige har en hel ny generation med HP-fans är så vackert att en "gamling" som en själv kan bli lite tårögd. Det faktum att Sverige överhuvudtaget, tillskillnad från Norge, Danmark, Finland osv ens har event kring Harry Potter är fantastiskt.

Och jag vill behålla det. Jag vill att det ska fortsätta komma HP-event. Att gå på event, att arrangera event har gett mig så mycket. Självförtroende, vänner. Tilltro till min egen förmåga. Jag har lärt mig hur man hanterar stressiga situationer, krissituationer, hur man improviserar när saker inte går som man tänker. Hur man talar inför hundratals människor. Hur man sköter mediakontakt. Hur man sköter kontakt med människor på tu man hand. Jag har lärt mig så pass mycket att det jag gjort inom HP-fandom idag är en stor anledning till att jag har jobb där jag har jobb.

Jag älskar också att det finns event för ungdomar där alkohol inte är centralt. Det är en annan viktig förmåga.

Oavsett vilket har jag tusen anledningar att engagera mig i Harry Potter och vår fandom här i Sverige. Och även om jag inte kommer att kunna försörja mig på detta tänker jag nog bita mig fast i det så länge jag kan. För att uppleva nörderi på nära håll, är nog det vackraste jag vet i hela världen.

Tillbaka från Växjö!

Jag har varit på fantastiskt Harry Potter-konvent, träffat mina underbara vänner och haft jättekul. Nu har jag också några dagar haft besök av min bästa vän Mirre, så jag har verkligen haft fullt upp med allting förutom bloggen känns det som. Ska försöka ladda upp några bilder så fort som möjligt men vill bara skriva att just nu är jag i sådant lyckorus efter härligt konvent och träff med underbara vänner att det bara inte kan bli bättre. I helgen åker vi till Kreta och det är episkt!

Förresten vill jag så gärna ha biljetter till Justin Bieber... Varför kan/vill ingen gå med mig?

Imorgon blir det Växjö!

Imorgon så åker jag till Växjö, tillsammans med Erik, Anna och massa andra nördar. På torsdag är det nämligen dags för Felix Felicis 2012! Vi ska dit, vara prefekter (=funktionärer) och ha några härliga dagar med Harry Potter-nördar från alla Sveriges hörn.

Det bästa med Harry Potter-event är att jag verkligen får chansen att träffa alla vänner jag inte träffar så ofta på grund av att vi bor i så olika delar av landet. Nu kommer vi alla vara samlade och det är som en återförening utan dess like - jag längtar så mycket efter alla!

Jag längtar dock inte efter att Erik kommer hem och ser det som är mitt pack-kaos... Jag förstår inte hur jag ska få med mig allting och hur jag kan behöva ha så mycket saker. Jisses, jag skulle inte bestämt mig för så seriösa maskeradkläder, spelningsoutfits och annat!

Vi börjar nörderierna med lite quidditchträning nu framåt kvällen också.

Och här är bilder från midsommarhelgen!

Spännande himmel.

Jag med katt

Erik och mormor löser korsord

Pappa grillar på lördagskvällen

Mamma är nöjd

Kossor!

Nu är det semester!

Och med det ett ösregn utan dess like. Ja, så kan det vara när man har semester i Sverige. Regn gör mig inte så himla mycket om jag inte har lust att gå till stranden och dyl. men idag skulle jag göra så mycket. Och det betyder att även om det ösregnar, och även om jag kommer bli dyngsur, så måste jag bara ge mig ut på stan. Suck!

Idag skulle jag egentligen ha varit kvar i Nyköping hos min familj, men det blev ändrade planer. Jag blev nämligen sjuk igår! Bara helt utan förvarning vaknade jag med någon magsjukebacill... Och kräktes efter det hela dagen. Först på kvällen piggnade jag på mig och då kände jag att jag lika gärna kunde åka hem då Erik åkte hem, än att stanna hos min familj som är rädd för magsjuka och dessutom hade jag ändå ingen lust att göra allt jag skulle gjort i Nyköping idag när jag var lite halvhängig. (typ optiker...)

Nu mår jag dock mycket bättre och vet inte vad det var som hände igår! Nu ska jag bara ge mig ut för att handla allt i behöver till Felix Felicis som vi åker till på måndag. Det ska bli slipsar, kjolar, strumpbyxor, skivor, skivfodral... Ja, jisses. Måste nog skriva en lista!

Bilder från helgen och midsommarafton ploppar nog upp på bloggen i eftermiddag!

Alla dessa ljus

När jag ser filmer och tv-serier så är det nästan alltid så att när de kärleksfulla paren ska förföra varandra, ha mysig kväll, romantisk middag osv, så är det ljus i hela huset. Överallt så är det höga ljus, blockljus, värmeljus och andra ljus som brinner av hjärtats lust för detta älskande par.

Förut tänkte jag alltid att det var så romantiskt, och ville också ha tusentals ljus när jag väl skulle få sådana där kvällar. Nu är mina enda tankar dessa:

1. Vem tänder alla dessa ljus? Det måste ju ta en evighet att gå runt och tända alla, se till att veken inte är för dålig, att tändstickan inte slocknar. Jag skulle tröttna direkt och somna efter att alla ljus äntligen var tända.

2. Hur kan man fokusera på varandra när man har mängder av ljus överallt som när som helst skulle kunna fatta tag i en gardin och bränna ner hela huset?

Nä, jag vet inte, jag har i alla fall vuxit upp med alldeles för mycket "ständig vaksamhet på alla tända ljus" för att nog kunna ha det så där. Jag blir typ hysterisk bara av att titta på alla dessa par och deras ljusshow. Jag blir imponerad när jag väl orkar tända några ljuslyktor när vi sitter och äter middag. Då blir det stämning!

Snart semester!

Jag jobbar två arbetspass till och sedan får jag semester i en hel månad! Underbart! Jag ska göra så mycket roligt på min semester att jag hoppas att jag får tid att bara slappna av också... Men det lyckas jag ju alltid hinna med, så det är nog ingen fara!

På fredag är det midsommarafton och jag jobbar till 17, sedan åker jag och Erik hem till min familj för midsommarfirande och stannar hela helgen. Efter det är det några dagar hemma innan det är dags att åka till Växjö för Felix Felicis, som kommer bli helt fantastiskt!

Sedan har jag en vecka där jag troligen ska träffa min bästa vän Mirre, och efter det åker jag, Erik och hans familj till Kreta! Det ska bli helt fantastiskt! Även om min viktuppgång tyvärr gör att jag har fruktansvärd ångest över att visa mig i baddräkt/bikini så ser jag fram emot en solsemester så mycket. Kanske speciellt också att vi ska besöka Knossos!

Sedan får vi besök från Caroline och det är veckan efter det dags att börja jobba igen. Fullt upp, alltså! Men det älskar jag, älskar att ha saker att göra!

Förra sommaren är ju ganska svår att slå (med resa till Orlando, LeakyCon och där vi fick besöka Wizarding world of Harry Potter, träffa Brian Ross och Darren Criss + alla StarKids...) Men jag känner på mig att även denna sommar kommer bli fantastisk!

Jag och Anna förra året i Florida

En helg i Karlstad

Vi hade en fantastisk helg i Karlstad och inspelningen av Gladiatorerna var bland det roligaste jag varit på! Det var verkligen helt fantastiskt att se allting. Dessutom åt vi god mat och hade det allmänt trevligt. Och vädret var vackert i Karlstad, sol och varmt, medan det tydligen regnade hela helgen här hemma!

Vi hamnade mitt i Karlstad stadslopp också, så det var typ lite folkfest verkade det som. Det var roligt!

Här kommer lite utvalda bilder från helgen.

Glad Anna på tåget!

Framme på hotellet!

Gladiatorerna!

Biljetter hade vi också...

Cooooool arena!

Gladiatorerna!

Hotellfrukost

Imorgon: Karlstad!

Karlstad, undrar ni. Varför ska man åka dit?
JO, för det är så att inspelningarna av Gladiatorerna pågår just nu och jag, Erik och Anna har självfallet biljetter dit! Vi bokade biljetter så fort de släpptes och nu är det äntligen dags för vår Gladiatorhelg! Jag ska jobba lite ikväll nu (känns som när vi skulle åka till Florida då jag också jobbade kvällen innan vi skulle åka...) men sedan är det dags!

Jag har inte packat eller något alls, men speciellt mycket behöver man ju inte när man bara ska vara borta en natt.

Saker som är bra med att åka bort på minisemester som denna:
Man får umgås med folk man tycker om
Man får bo på hotell
Man får äta HOTELLFRUKOST
Man får se något nytt (faktiskt, jag tror aldrig jag ens varit i Värmland???)
Man får se PRIME!!!

Om nu inte Prime inte är med på inspelningen imorgon... Ve och fasa!!

Ny lägenhet och grattis Erik!

Vi har flyttat till en ny lägenhet, Erik har fyllt år och här kommer äntligen lite bilder från helgen!

Enjoy, eller något?

Jag hade bakat bullar dagen till ära!

Här är köksdelen av lägenheten

Här är vår säng!

Här är allt nördigt vi äger, typ.

Här är dator och tv-hörnan

Här är vår fina UGN

Här är ett fint fönster!

Glada kalasgäster!

Erik som får paket, såklart!