Jag borde skämmas

Nu trillade det ner ännu en film i brevlådan. Jag har råkat klicka hem Mästerdetektiven Basil Mus. Jag älskar Disney och nu när jag var "tvungen" att köpa en film i Homeentersfilmklubb (egentligen behövde jag inte aaalls köpa någon just nu, men ni vet hur det är...) så blir det liksom alltid så att jag vill fylla på mina samlingar. Disney-hyllan är långt ifrån komplett, tyvärr (även om Erik tycker att jag har mer än nödvändigt med Disney-film) och jag passar därför på så fort jag ser Disney-klassiker till vettigt pris. Jag älskar kompletta serier, det bara är så!

Jag skyller allt på min pappa för det. Han är precis likadan. Det här Åh-nej-nu-har-jag-inte-sista-filmen-i-den-här-serien-måste-köpa-ögonaböj har jag helt klart ärvt från honom. Andra saker jag ärvt från honom är en sjuk pedantisk åkomma att saker i filmhyllan måste matcha. Det värsta som kan hända är att filmernas fodral i en serie inte ser likadana ut!

Mamma blev riktigt arg den gången när jag såg att Svärdet i stenen (som jag redan hade på dvd) släpptes med nytt fodral, som Disney-klassiker med nummer på baksidan och ni vet, och pappa och jag bara inte kunde låta bli att köpa den nya versionen. Båda var ju helt överens om att det ser hemskt ut att ha Disney-filmer som inte matchar övriga! Mamma förstod det dock inte.

En annan hemsk sak i mitt liv var när jag köpte Chronicles of Narnia: King Caspian and the Dawn threader på dvd och den filmen inte matchade de tidigare filmerna. Jag ringde pappa och grät (nästan!) och han kände min smärta. Jag kunde dock riktigt se mamma bakom telefonluren som sitter där och suckar åt honom och mig.

Jag köper till och med filmer jag egentligen inte vill se bara för att jag har övriga filmer i serien, och dyl. Har således mängder av filmer i hyllan som fortfarande är inplastade! Hujedamig. Det finns nog egentligen ingen mer bortskämd, slösasktig och störd person än jag.