Jag läste ju ganska nyligen Looking for Alaska av John Green. Jag blev helt hänförd av den boken, jag tyckte att det jag fick läsa var bland det finaste och bästa jag läst. Jag var glad att jag har två böcker kvar av John Green att läsa, Paper Towns och The fault in our stars.
Jag började läsa Paper Towns ganska direkt när jag läste klart Looking for Alaska, men den har inte fångat mig riktigt på samma sätt som Looking for Alaska, tyvärr. Jag tycker att det är en bra bok, men ingen bok jag kände att jag direkt måste sluka, även om den var spännande fanns det inte samma go i den som det fanns i Looking for Alaska. Egentligen när jag tittar på vad böckerna handlar om så borde jag egentligen ha fångats mer av Paper Towns och varit pepp på att läsa vidare, men det har inte riktigt varit så. Synd, tycker jag! Kanske borde jag inte läst böckerna så tätt inpå varandra, tycker att det är ganska mycket samma sak i böckerna, vilket inte är jätteroligt.
Dock är det en värd bok att införskaffa och läsa, så det tycker jag absolut att man ska göra! Återigen skriver John Green på ett lätt, men bra sätt och jag tycker om att läsa det. Det känns inte tungt, även om kanske budskapet är det.
Nu ska jag snart försöka börja läsa The fault in our stars, dock är jag absolut inte taggad på det sedan jag fick veta att den är dedikerad till och inspirerad av Esther Earl. Vet att jag antagligen får massa haters nu, men det är någonting med hysterin kring hennes död och hur hon accepterade sin död som gör mig lite... trött. Jag tycker inte om att man ska kalla människor som är dödssjuka och accepterar detta för hjältar och starka människor, som om de är bättre än de som är rädda för döden och som har svårt att acceptera att sjukdom tar dem för tidigt från detta liv.
Men nog om det!
Jag förstår vad du menar med att det kan vara lite 'knäppt' när folk accepterar döden osv. Men jag tycker inte hon verkade göra. Hon var rädd och ledsen. Det jag beundrar med henne var att hon liksom fortsatte bry sig om andra människor och gjorde fina saker för andra människor även fast hon själv hade det så dåligt. Jag tycker att det är en egenskap värd att beundra, för fler borde bry sig. The fault in our stars är den finaste boken jag någonsin läst, och John hade tänkt skriva den boken i flera år, sen han jobbade på ett sjukhus eller liknande, där barn hade cancer. Som jag förstår det gav hon honom inspiration som gjorde att han skrev klart den. Karaktärerna och historien är liksom påhittad, alltihop. Det är verkligen en sjukt fin bok på alla sätt och jag tror att du också kommer tycka det. :) Puss
SvaraRaderaJa absolut, vad hon gjorde har jag inget emot, men jag tycker sättet hon hyllas av ex. big name-fansen säkert gör många som är rädda för döden osv, ledsna! Ally sa också att hon var skeptisk men tycker att det var en bra bok så jag hoppas :D Dock så vill jag inte läsa just nu för eftersom du sa att du grät så mycket kommer jag säkert också göra det och det har jag inte tid med nu XD HAHA
SvaraRaderaJag tror att du kommer tycka om den, den känns inte så mycket dedikerad till Esther utan mer som att John blivit inspirerad av sin vänskap med henne. Vilket man kan förstå.
SvaraRaderaTfioS är nog den sorgligste boken jag någonsin läst typ. Men fan vad fin den är. Åh jag älskar John Green.
SvaraRaderaIntressant att du kände så för Paper Towns för det gjorde jag också, när jag läste den direkt efter Looking for Alaska. Första halvan tog mig väldigt lång tid att ta mig igenom, men sen släppte det och jag läste resten på en kväll. Den är väldigt fin den med, men jag tycker nog Looking for Alaska är bättre :3