Looking for Alaska

 (inlägg innehåller spoliers, klicka iväg om ni inte vill läsa!)

Jag är ganska extremt efter och har således inte läst något av John Green innan. Jag har hört mina kompisar prata om honom, lovorda hans böcker och ändå, ändå så har jag inte tagit mig tiden att läsa något av honom! Jag vet inte varför, kanske har jag varit lite rädd, för ofta när mina kompisar tycker att något är bra och något blir allmänt hypat, så är det ytterst sällan jag gillar det. Jag vet inte varför, det bara blir så oftast! Men det kan också vara så att jag helt enkelt är lat, till följd av universitetsstudier där man måste läsa mycket, där det också blir så att så fort man läser något för nöjes skull får man (eller i alla fall jag, ska inte dra alla över en kam!) dåligt samvete över att jag inte läser det jag "borde" läsa.

Nu har jag dock varit så extremt sugen på att läsa de senaste veckorna, så för någon vecka sedan tog jag och spontanbeställde hem tre böcker av John Green som jag hört lite extra om. Jag fick hem dem i början på veckan och kastade mig då över Looking for Alaska.

Och jag vill bara säga... vilken bok!

Jag tyckte om boken väldigt mycket. Jag tyckte till och med om typsnittet på boken, att det var 1,5 radavstånd och oerhört behagligt för ögonen att läsa. Jag älskar John Greens sätt att skriva, de där målande beskrivningarna och liknelserna som är precis lagom - utan att bli tråkigt och för mycket. Jag älskar att den inte kändes så samhällsbunden (som folk vet brukar jag gilla att klaga om svensk ungdomslitteratur och att det finns mycket bättre amerikansk, men som kanske är svår att känna igen sig i), men jag tror faktiskt att man kan känna igen sig i denna bok oavsett om man bor i USA eller i Sverige. Oavsett om man är kille eller tjej.

Jag tycker att det var fantastiskt att räkna ner dagarna, det gav ett väldigt flow i läsningen och gjorde att jag inte ville sluta läsa. Först trodde jag att man skulle läsa om varje dag, vilket kändes lite trist, men så var det ju inte. Och det fanns citat, meningar, som bara är helt fantastiska. Ex:

"“So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was drizzle and she was a hurricane.” 

- John Green, Looking for Alaska

 Jag tycker om hur den beskriver kärleken. Kärlek på olika sätt. Det här att vilja vara med någon så ofantligt mycket, och det dåliga samvetet över de man lämnar bakom. Jag älskar hur filosofiska tankesätt flyger omkring i boken, både lättsamt och tungt. Hur människor beskrivs, att man kan inse att människor man tycker fantastiskt mycket om även kan ha dåliga sidor. Och att man kan acceptera de sidorna, ta upp det med personen, men man behöver inte tycka mindre om någon för det, även om man blir irriterad. Att kärlek inte alltid är enkelt.

Jag har inte gråtit till en bok sedan jag läste Percy Jackson and the Last Olympian (sista boken i den första serien om Percy Jackson) vilket var väldigt länge sedan, men när jag läste Looking for Alaska fann jag mig plötsligt med våta kinder och fick pausa läsningen för att gråta ut. Av flera anledningar, dels är boken fantastiskt vacker, fantastisk sorgligt och det är fantastiskt bra beskrivet. Beskrivningarna i första kapitlet i After-delen, gick rakt in i mitt hjärta och låste upp gamla minnen, för jag har varit med om exakt det där. Tyvärr flera gånger. Även om jag inte var 16 då, och djupt förälskad i personen det gällde har jag också kommit till skolan när lärare samlar alla för att berätta något, och man plötsligt inser att det bara är en person som saknas, och man förstår inte varför lärarna inte kan vänta på den här personen, tills man förstår att det är för att personen aldrig mer kommer att komma till skolan. Personen finns inte mer.

Jag slukade Looking for Alaska. Jag kunde inte sluta läsa, mer än när jag pausade pga för mycket känslor. Nu ska jag börja läsa Paper Towns och jag hoppas verkligen att den är lika bra. Jag älskar att läsa böcker. Älskar att läsa BRA böcker. Älskar att kunna försvinna in mellan sidorna i en bok och bara njuta, glömma bort världen utanför en stund.