När man inte räcker till

Ibland, eller kanske mestadels idag, har jag gått runt i en sådan fruktansvärt obehaglig känsla av att jag bara inte räcker till. Att jag inte hinner med det jag borde göra och att jag inte gör det som jag faktiskt tar mig tid till tillräckligt bra. Att jag har tagit på mig för mycket, fast samtidigt att jag har tagit på mig för lite, att göra. Saker som jag borde göra och som jag borde göra bättre bara hänger över mig som ett obehagligt åskmoln som när som helst kommer att explodera och idag har det bara varit fruktansvärt jobbigt. Jag har varit trött och utan energi, och har mest bara känt för att gömma mig. Då känner jag mig ännu sämre, att jag inte klarar av det jag vill göra och att det ändå känns som att det är något jag borde göra.

Det känns som så mycket är fel. Att jag gör så mycket fel. Att jag är så mycket fel. Jag har bara känt det idag som att det är tungt att andas till och med, för att allt bara trycker ned på mig och stressar mig. Det är så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hinna med och en hel hög med "borden" som finns bredvid och stressar en ännu mer.

Jag försöker att andas lugnt och tänka att jag prickar av mer och mer på mina att göra-listor men det känns ändå som det finns så mycket kvar som bara totalt kan misslyckas och som kan gå så fel.

Och då känns det bara som att det är mitt fel.